Världens viktigaste webb finns under markytan

I hemlighet knyter svamparna samman världen både under och ovan mark. Genom underjordiska nätverk utbyts både näring, energi – och information. Dolt under markytan eller till exempel i död ved återfinns denna ekologiska webb. Uppbyggd av miljontals trådlika celler, hyfer, skapas ett nätverk som kallas mycel eller svamptrådar. Denna massa av svamp är enormt mycket större än den synliga ovanför markytan.

Dropptaggsvamp är en viktig mykorrhizasvamp i tallskog. Den bildar en tjock vit mycelmatta under och intill fruktkropparna, synlig om man lyfter bort översta lagret i barr- och mosstäcket på marken (till höger i bild). Foto: Michael Krikorev.

Ingår avtal

Under markytan bygger svamparna en infrastruktur som ger nytta till livet ovanför mark. Eftersom det tar väldigt mycket energi för ett träd att bygga ut hela rotsystemet för att nå till näring, kan roten istället ingå avtal med det stora svampnätverket, som redan har färdiga underjordiska motorvägar. Nätet är en del av ett större sammanhang eftersom svamptrådarna är anslutna till trädrötter som i sin tur hänger samman med andra svampindivider av olika arter som är förbundna med andra träd och andra växter. Nätverket är så tätt spunnet att en enda matsked mull kan rymma en mil svamptrådar! För att koppla upp sig på svamparnas nätverk betalar trädet en avgift i form av stärkelse, och får i utbyte ett tusenfaldigat rotsystem, där svamptrådarna levererar vatten och mineraler. Samarbetet ger träden ungefär tusen gånger större yta mot jorden.

Luddiga rötter

Kontaktpunkten mellan svamptrådarna och växternas tunnaste rötter kallas mykorrhiza. För ögat ser det ut som att trädets rot har ull eller bomull runt sig. Detta ludd är mykorrhizan, tunna svamptrådar som växer runt och in i roten. En medelålders gran samarbetar med cirka 50 svamparter; de flesta av dem ser vi aldrig ens.

Blå taggsvamp (Hydnellum caeruleum) bildar mykorrhiza med både tall och gran. Den förekommer främst i äldre skogar med kontinuitetsskogskaraktär. Särskilt frekvent är den i magra sandtallskogar med inslag av gamla träd. Foto: Michael Krikorev.

I en granskog finns ungefär lika många mykorrhizarotspetsar som det finns barr – myriader små gränssnitt förenar svamparnas värld med växternas och knyter samman skogen till ett samhälle. Och inte bara skogen; 80 procent av alla växtarter i världen, från ängens oansenligaste gräs via alla orkidéer till de största träd, lever samman med svampar.

Nyttan är ömsesidig

Växternas barr och blad förvandlar solljus, luft och vatten till energirika kolhydrater. En del av skörden slussas via rötterna till svamparna i nätverket. I gengäld frigör svamparna kväve och fosfor och andra näringsämnen i marken. En del av dessa transporteras, tillsammans med vatten, till växterna.

Fascinerande nog har det visat sig att utbytet inte enbart inskränker sig till näring och energi. På något sätt utbyts även information. Forskare har upptäckt att växter som angrips av bladlöss via svampnätverket i jorden kan informera ännu oangripna växter i närheten. Dessa kan då aktivera sitt kemiska försvar, och vara bättre rustade om de blir attackerade.

Text: Ulrika Samuelsson