Spindeldjuren är en artgrupp som ofta väcker starka känslor. Artrikast är spindlar och kvalster. Spindlar är betydande predatorer i flertalet terrestra ekosystem, det är främst insekter som står på menyn. Kvalstren är mer diversa och har exploaterat nästan alla levnadssätt. De är ofta förbisedda p.g.a. av sin ringa storlek, utom möjligtvis fästingarna.
Spindeldjuren är i Sverige representerade av fyra grupper:
- spindlar Araneae (ca 740 svenska arter)
- lockespindlar Opiliones (23 arter)
- klokrypare Pseudoscorpiones (21 arter)
- kvalster Acari (> 1 050 arter)
De tre förstnämnda ordningarna är huvudsakligen landlevande, men bland kvalstren (underklass) finns det även ganska många sötvattenslevande och ett mindre antal marina arter.
Spindlar är betydande predatorer i terrestra ekosystem, medan kvalstrens levnadssätt är mer varierat.
Kunskapen om Sveriges spindlar, lockespindlar och klokrypare har länge varit bristfällig då endast ett fåtal personer har intresserat sig för dessa grupper. Trots detta är kunskapen om antalet arter relativt god. Läget har förbättrats betydligt på senare år, mycket tack vare möjligheten att rapportera fynd i Artportalen och att diskutera artbestämning på sociala medier. Intresset för klokryparna har under senare tid ökat, mycket tack vare åtgärdsprogram för arter i hålträd. Dessutom är en av arterna, hålträdsklokrypare Anthrenochernes stellae, upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv.
För kvalster är dock kunskapsläget i regel betydligt sämre, kanske känner vi bara till hälften av landets arter. Artstocken visar betydande skillnader mellan de olika Nordiska länderna pga olika insatser gjorda. Kvalstren har därför inte bedömts i rödlistningarbetet.
En vanlig fästing Ixodes ricinus är kanske det mest kända exemplet på ett kvalster, en stor grupp med många arter som är dåligt känd och därför inte har bedömts i rödlistningsarbetet. Foto: Anders Lindström
Hur går det för spindeldjuren i Sverige?
Drygt 10 % av de bedömda spindeldjuren är rödlistade. De flesta är spindlar, där 70 av Sveriges 740 spindelarter är rödlistade. De rödlistade spindlarna förekommer framförallt i våtmarker, torra öppna eller halvöppna marker och strandhabitat. Detta speglar framförallt förändringarna i markanvändningen, exempelvis minskat bete på torra marker. Igenväxning är det största övergripande hotet, som har flera olika orsaker.
Rödlistans sammansättning av arter speglar även i viss mån var i Sverige spindeldjur eftersökts. Södra Sverige upp till Mälardalen är relativt väl undersökt. Likaså är de alpina fjällhabitaten till vissa delar relativt väl undersökta. Däremot är det boreala skogsbältet i Norrland, med några lokala undantag, förhållandevis sämre utforskat.