Spännande små svampar

Inom svampriket, inte minst bland koprofilerna, finns den största mångfalden av arter i gruppen sporsäcksvampar. Fruktkropparna hos dessa är betydligt mer diskreta än de hos bläcksvampar och andra basidsvampar. Sporsäcksvamparna man hittar på djurspillning kan vara såväl s.k. ”discomyceter” med öppna, skivformiga ytor där sporsäckarna utvecklas, som ”pyrenomyceter” med mer slutna, kul- eller päronformiga fruktkroppar.

Fruktkropparna är ofta så små att de kan vara svåra att se i luppen man har med sig i fält. Många ter sig som små svarta korn, mindre än en halvmillimeter stora och mer eller mindre nedsänkta i substratet. Några arter är dock lättare att upptäcka genom att de har lite skarpare färger eller bildar s.k. stroman där flera fruktkroppar samlas.

Sporerna inom släktena Preussia och Sporormiella (som ibland synonymiseras) är flercelliga, och typiskt är att cellerna är tydligt avgränsade och separerar lätt från varandra så att varje cell kan fungera som en självständig spridningsenhet. Foto: Roger Andersson

Konkurrensen om den lättillgängliga näringen i spillningen stor, vilket leder till brådska för arterna att etablera sig och bilda sporer. Detta är antagligen också en viktig del i att artmångfalden kan vara ganska stor på en och samma lilla bit av spillning; tiden för en enskild art att helt dominera och konkurrera ut andra arter finns helt enkelt inte. Många av arterna har sporer med ett geléartat hölje eller geléartade utskott som gör att de kan fastna i vegetationen runtomkring och tas upp av betande djur så att livscykeln kan slutas.

Material att studera finns aldrig långt borta. All spillning har något att erbjuda när det gäller svampar, bara man inte hittar den i ett alltför tidigt eller alltför sent stadium. Spillning från rådjur, älg eller hare kan de flesta av oss lätt hitta i sitt närområde. Hästar och kor finns ofta inte heller långt bort. Fåglar som exempelvis tjäder och ripa producerar också spillning som många kan råka på och som kan vara givande att studera närmare. Färsk spillning kan man ta med sig och hålla lite fuktig och sedan då och då kontrollera om något utvecklas där. Det är dock smidigare att titta efter spillning som legat till sig lite och som börjar se en aning urlakad ut. Ofta är denna också något svärtad på ytan. Här finns nästan alltid en hel del att upptäcka.

Liten fatsvamp Poronia erici bildar stroman på framförallt spillning av hare och kanin. Varje prick på ovansidans ljusa yta motsvarar en fruktkropp i form av ett perithecium. Överst t.h. höger sporer (notera groddspringa). Nederst t.h. höger toppen av en sporsäck med Lugols jodlösning vilket gör att den s.k. apikalapparaten blir blå och även färgar innehållet i sporsäcken så att sporernas geléhölje framträder. Foto: Roger Andersson

Dessa svampar må vara små och oansenliga och ofta svåra att skilja åt till det yttre, men den stora upptäckarglädjen infinner sig när man tittar ner i mikroskopets okular. De former och färger som uppenbarar sig där kompenserar mer än väl för litenhet och oansenligt yttre. Och de karaktärer man kan observera hos framförallt sporerna är av stor eller avgörande betydelse för identifiering av arterna. Det är relativt lätt att med hjälp av en stereolupp (preparermikroskop) med t.ex. spetsen av en skalpell lyfta över en fruktkropp till en droppe vatten på ett objektglas, lägga på ett täckglas och försiktigt knacka ut objektet mellan glasen. Sporsäckar, sporer mm kan då vanligen lätt studeras i mikroskopet.

Text och foto: Roger Andersson

Till Dagens natur