Jordstjärnor – en karismatisk svampgrupp att leta efter under hösten

Senast ändrad: 21 mars 2024
Svamp med skal som spruckit upp likt en stjärna med boll i mitten. Foto

[Publicerad 2023-10-25]. Jordstjärnor är intressanta och spännande svampar som dyker upp under sensommaren och hösten. De påminner om röksvampar men spricker upp som små stjärnor. Många arter går att bestämma i fält eftersom svamparna har karaktäristiska drag som går att se med blotta ögat.

En jordstjärna påminner om en röksvamp men har vid mognad ett yttre skal som spricker upp i flikar och får den att likna en stjärna. I stjärnans mitt finns en så kallad ”rökboll” som innehåller de mogna sporerna. Precis som röksvampar har jordstjärnor en torr, pulverformad spormassa som puffar ut genom ett hål i toppen på rökbollen likt ett litet moln. De enskilda sporerna är små, bara cirka 5 mikrometer i diameter, men varje fruktkropp bildar miljoner av dem.

Eftersom sporerna bildas inuti rökbollen måste den pressas ihop för att de ska kunna puffa ut. Jordstjärnorna är beroende av regndroppar för detta – när dropparna landar pressar de ihop rökbollen, och ett litet spormoln kan puffa ut.

 

Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.

 

Det finns ett hundratal arter jordstjärnor i världen, av vilka vi hittills har funnit 23 arter i Sverige. De flesta är sällsynta och förekommer i ovanliga och skyddsvärda naturtyper som ädellövskogar, barrskogar med lång kontinuitet, alvar, kalktorrängar och sandstäpp. De flesta förekommer enbart på kalkrik mark. Majoriteten av våra arter finns i södra Sverige, med östra Skåne, Öland och Gotland som verkliga ”hot spot”-områden. Endast fyra arter har utbredningar som sträcker sig långt norrut i landet.

Många jordstjärnor är rödlistade

Av våra 23 arter av jordstjärnor är 15 rödlistade i rödlistan från 2020. Orsaken är att de har mycket små och fragmenterade populationer eller att de förekommer i naturtyper som minskar. Kornig jordstjärna Geastrum pseudostriatum förekommer endast i sandstäppsvegetation och betade, kalkrika sandgräsmarker på Österlen i Skåne och på Öland och Gotland. Jordstjärnstryffel G. flexuosum har sin enda kända förekomst i världen på en ö i Mälaren. Den har kunnat följas på ön under mer än 30 år, fram till 2006, men har inte setts senare. Årliga besök görs för att se om svampen fortfarande finns kvar, men hittills har de varit resultatlösa. Som namnet antyder sig skiljer jordstjärnstryffel lite från andra jordstjärnor; den bildar mer eller mindre underjordiska fruktkroppar som inte regelbundet spricker upp i stjärnform. DNA-sekvenseringar har dock entydigt visat att den hör hemma bland de andra jordstjärnorna.

Karismatiska stjärnor lätta att artbestämma

Jordstjärnor väcker ofta uppmärksamhet när de hittas och deras stjärnlika form gör dem lätta att känna igen som släkte. Svårare kan det vara att komma fram till rätt art, men för ovanlighetens skull i den mykologiska världen kan de flesta jordstjärnor identifieras utan mikroskop. De makromorfologiska karaktärerna (det som kan ses med blotta ögat) är mestadels klara och tydliga, och visar snabbt vilken art man har att göra med. Jordstjärnor är naturvårdsintressanta och bör alltid rapporteras in på Artportalen. För att underlätta artbestämning finns nu en digital nyckel på Artfakta.

Text: Mikael Jeppson

Litteraturtips för den som vill läsa mer

Jeppson, M. (2013). Jordstjärnor. Mykologiska Publikationer 6. Sveriges Mykologiska Förening.

Jeppson, M, Nilsson R.H., Larsson E. (2013). European earthstars in Geastraceae (Geastrales, Phallomycetidae) – a systematic approach using morphology and molecular sequence data. Systematics and Biodiversity 11(4), 437–465.

Nitare, J. (1980). Jordstjärnor i Sverige. Fältbiologerna.

Sunhede, S. (1990). Geastraceae (Basidiomycotina). Morphology, ecology and systematics with special emphasis on the North European species. Fungiflora, Oslo.

Zamora, J.C., Calonge, F.D., Hosaka, K., Martín, M.P. (2014). Systematics of the genus Geastrum (Fungi: Basidiomycota) revisited. Taxon 63(3), 477–497.