SLU-nyhet

Stumpbaggar – ge dem en chans!

Publicerad: 09 juni 2021
Svart skalbagge på sand. Foto

Stumpbaggar hör inte till de mest välstuderade av skalbaggsfamiljer. Arterna kan lätt upplevas som okarismatiska och svåra, och deras livsmiljöer är ofta inte något för känsliga magar. Kanske har också äldre och otillräckligt illustrerade nycklar gjort det onödigt krångligt att artbestämma dem. Med en helt ny artbestämningsnyckel för stumpbaggar, med många nya foton, är förhoppningen att det ska bli enklare för fler att lära sig mer om en dåligt känd grupp med spännande biologi.

Som hos många andra skalbaggsfamiljer är stumpbaggarnas globala diversitet imponerande – fler än 4 000 arter är kända – men i Sverige får vi nöja oss med ett drygt 60-tal arter. De svenska arterna varierar i storlek från en knapp centimeter hos storstumpbagge Hister unicolor till en knapp millimeter hos pysslingstumpbagge Aeletes atomarius. På engelska heter familjen Clown beetles, men den som hoppas på något muntert och färgsprakande blir besviken – de flesta arter är dovt färgade i svart eller brunt.

Svart skalbagge på grönt blad. Foto

Storstumpbagge (Hister unicolor) har det klassiska stumpbaggeutseendet med blank, rundad, tjockskalig kropp och tandade grävben som går att fälla in i kroppen vid fara. Kraftiga och skarpa käkar vittnar om att den är ett effektivt rovdjur som jagar andra småkryp. Foto: Krister Hall

Bepansrade rovdjur

Stumpbaggars biologi är spännande och varierad. Många arter hittas i kadaver, dynga, komposter och andra ruttnande substrat där det finns många småkryp att jaga. På kadaver anländer stumpbaggarna först när nedbrytningen nått ett visst stadium. Artgruppen har därför fått viss användning i rättsfall, så kallad forensisk entomologi. Andra viktiga livsmiljöer är bon av andra djur, både ryggradsdjur och småkryp. Flera arter lever till exempel i rävgryt, mullvadsbon och andra däggdjursbon i marken, medan andra lever i fågelbon, gärna i ihåliga träd. En grupp arter lever i gångar av andra vedinsekter under barken på träd. Några lever i bon av myror, och en svensk art, roststumpbagge Haeterius ferrugineus, verkar ha tagit steget från att bara leva som rovdjur i boet till att åtminstone delvis pysslas om och matas av myrorna. Genom fynd i bärnsten går stumpbaggarnas association med myror faktiskt att spåra så långt tillbaka som till kritperioden.

Flera hotade livsmiljöer

Behovet av den nya bestämningsnyckeln blev tydligt i arbetet med rödlistan*, där flera stumpbaggar visade sig vara överraskande dåligt kända. Nästan hälften av de svenska arterna är rödlistade i Rödlista 2020, vilket är en hög andel. Rödlistade stumpbaggar lever i flera livsmiljöer.  Bland vedlevande stumpbaggar har tre arter bedömts som redan försvunna (RE), däribland tallmostumpbagge Platysoma elongatum som är ett specialiserat rovdjur på den likaledes rödlistade (VU) tolvtandad barkborre Ips sexdentatus. Ett par arter som är bedömda som försvunna i Sverige kan fortfarande påträffas i landet, men då som tillfälliga importer i virkesupplag i hamnar. Det kan tyckas spännande och hoppfullt, men betyder oftast bara att en naturskog avverkats någon annanstans i världen för att sedan skeppas till Sverige.

Svart glänsande skalbagge på bark. Foto

Stumpbaggar knutna till död ved är antingen långsmala och cylindriska för att kunna röra sig i andra insekters gångar eller ordentligt tillplattade för att kunna röra sig i barkspringor – här en flatstumpbagge (Hololepta plana). Foto: Krister Hall

Arter med smala ekologiska nischer är alltid i farozonen, och lever man som backsvalestumpbagge Saprinus rugifer uteslutande i bon av den rödlistade fågeln backsvala ser det inte bra ut. Bland arter knutna till öppna marker bedömdes både kuststumpbagge Hypocaccus rufipes och hagstumpbagge Margarinotus praetermissus i Rödlista 2020 i kategorin Akut hotad (CR), med tillägget att det gått så lång tid sedan de sist påträffades i Sverige att risken finns att de redan var försvunna. Under årets arbete återupptäcktes dock hagstumpbaggen på Öland efter nästan 50 års frånvaro, medan kuststumpbaggen fortfarande inte återfunnits sedan 1930-talet. Förhoppningsvis kan den nya nyckeln stimulera till fler riktade eftersök och bättre kännedom om dessa doldisar.

 

Text: Håkan Ljungberg

 

* Rödlistan är en lista över arter och deras hotstatus i Sverige. Den baseras på en bedömning av enskilda arters risk att dö ut från landet.

Fakta:

I artikelflödet Dagens natur hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och svensk naturvård. Tipsa gärna redaktionen om du har en nyhet eller idé. Mer om Dagens natur.

Sidansvarig: ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se