SLU-nyhet

Snösiska - allt mer ovanlig i Norden

Publicerad: 23 december 2020
Gråvit fågel med röd fläck i pannan sitter på gren. Foto

Antalet rapporterade snösiskor visar en tydlig nedåtgående trend i hela norden. En möjlig orsak kan vara varmare klimat som gör att de stannar kvar långt i norr istället för att följa med gråsiskorna söderut.

Från och med 2017 räknas inte snösiskan som en egen art utan blev det året en underart till gråsiska i Sverige. I en artikel i Dagens natur (publicerad 8 januari 2019) kan man läsa att det såg ut som att det uppskattningsvis saknades 2700 fynd av snösiskor i Artportalen under 2017 och 2018. Orsaken till de uteblivna rapporterna antogs vara att snösiskan inte längre var intressant att leta efter och rapportera när de inte längre räknades i listorna.

Blå staplar mot svart bakgrund. Diagram

Diagram 1. Antalet observationer av snösiska under perioden januari-april visar en sjunkande trend de senaste femton åren som inte ser slumpmässig ut.

Nordliga gråsiskan Acanthis flammea flammea häckar framför allt i fjällbjörkskogen medan snösiskan A. f. exilipes återfinns ovanför trädgränsen, men de kan häcka sida vid sida.

Gråvit fågel med röd fläck i pannan sitter på en kal gren. Foto

Snösiska (Acanthis flammea exilipes). Foto: Johan Nilsson

Beroende på födotillgången i norr sker invasionsrörelser söderut, dessa varierar kraftigt mellan åren och verkar inte vara synkroniserade mellan underarterna. Stora rörelser av gråsiska behöver inte innebära många fynd av snösiska.

Minskat sedan sekelskiftet

Sett till hur många snösiskor som rapporteras varje vintersäsong minskar det totala antalet fynd tydligt sedan sekelskiftet. Sett i det perspektivet kan det vara så att flertalet av de uppskattningsvis 2700 fynden som inte rapporterades under 2017 och 2018 aldrig fanns att rapportera. I diagram 2 går det att se hur andelen rapporterade snösiskor minskarjämfört med gråsiska i både Sverige och Finland. Även i Norge och Danmark minskar andelen fynd av snösiskor kontinuerligt.

Blå och röda streck på en svart bakgrund. Diagram

Diagram 2. Andelen snösiskor av totala antalet snö-/gråsiskor under perioden januari-april de senaste tjugo åren. Sverige i blått och Finland i orange. Notera den påfallande samstämmigheten mellan finska och svenska observationer. 

Varmare klimat

Snösiska häckar huvudsakligen på hedar med vide ovan trädgränsen men även vid ishavskusten i norra Norge och Ryssland. Snösiskan övervintrar huvudsakligen nära eller inom utbredningsområdet, mycket längre norrut än gråsiska. Kan det vara så att i ett varmare klimat stannar snösiskan kvar i norr och kommer inte söderut annat än undantagsvis?

Samma trend syns för andra arter som häckar på ishavstundran såsom vittrut, alförrädare och vitnäbbad islom, som alla har minskande trender i fyndmaterialet under 2000-talet. De stannar helt enkelt kvar när isen inte längre lägger sig.

Snösiska är i de allra flesta fall ett urskiljbart taxon och bör därför behandlas skild från nordlig gråsiska vid all form av insamling av observationer. Snösiskan är värd att rapportera även om den numera anses vara en underart av gråsiska och inte längre räknas i krysslistorna. I de flesta av de internationella taxonomiska listorna är snösiska fortfarande en art men det kommer antagligen att förändras. I European Breeding Bird Atlas 1 (EBBA 1) presenteras gråsiska och snösiska var för sig men i nya EBBA 2 som lanserades i december 2020 presenteras bara gråsiska. Snösiskan nämns endast i texten och någon utbredningskarta finns inte längre.

Text: Johan Nilsson

Fakta:

I artikelflödet Dagens natur hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och svensk naturvård. Tipsa gärna redaktionen om du har en nyhet eller idé. Mer om Dagens natur.

Sidansvarig: ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se