Gott om gråsiskor, men inget rekord

Det rapporterades väldigt många gråsiskor under senhösten 2018. Det ser ut att bli den talrikaste vintern på tio år för denna art, med ett undantag – år 2017. Då rapporterades faktiskt betydligt fler gråsiskor än nu i höstas,se figur 1. Vid Falsterbo räknades 44 343 utsträckande gråsiskor 2017, medan det hösten 2018 bara var en fjärdedel så många: 10 297, vilket i sig var en nog så hög summa om man ser till hur många som brukar sträcka ut.

Figur 1. Visar hur stor andel gråsiska utgör av alla rapporterade fåglar per dag i Artportalen. Den grå, tjocka linjen är medelantalet gråsiskor per dag åren 2009-2018.

Gråsiskans nära släkting snösiska har sedan februari 2017 betraktats som en underart till gråsiska. I Artportalen kan man se att rapporteringen av snösiska nu minskar avsevärt. Sett till de senaste tio åren följer antalet rapporterade snösiskor antalet gråsiskor ganska väl (se diagram 1 och 2) – utom under de två senaste åren. Om man tolkar diagrammet som att antalet snösiskor normalt varierar i antal på samma sätt som gråsiskorna är snösiska kraftigt underrapporterad de senaste två åren. Litar man på förhållandet i diagrammet så fattas det ungefär 2700 fynd av snösiska sedan snösiskan miste sin artstatus. Man får anta att det beror på att snösiskan numera klassificeras som en underart, och att man därmed inte längre får med snösiska i sina artlistor på Artportalen.

Gråsiska Acanthis flammea. De senaste månaderna har ovanligt många gråsiskor observerats, men det är långt ifrån rekordstora mängder. Foto: Tomas Carlberg

Men även om Birdlife Sverige genom Taxonomikommittén anser att snösiska är en underart till gråsiska, har snösiskan fortfarande artstatus hos IOC (International Ornithological Congress). Snösiska har också artstatus i nya Handbook of Western Palearctic Birds av Hadoram Shirihai och Lars Svensson. Även i de stora, världsomspännande rapportsystemen eBird.org och Observation.org har snösiskan artstatus. Så de som vill försäkra sig om snösiska i framtida listor bör nog fortsätta leta efter och rapportera snösiska.

Snösiska Acanthis flammea exilipes. Birdlife Sverige och svenska Taxonomikommittén betraktar snösiskan som en underart av gråsiska. I Sverige häckar underarten exilipes. Foto: Tomas Carlberg

Det brukar vara lättare att hitta snösiska bland gråsiskorna efter nyår än det är på senhösten. Det kan bero på att före årsskiftet ses siskorna ofta högt upp i träden, där det är svårt att hitta snösiskor med himlen i bakgrunden. Efter årsskiftet söker de oftare föda på marken, och då blir det lättare att hitta de ljusare snösiskorna. Om man ser till antalet individer som rapporterats under de senaste tio åren utgör andelen snösiskor 3 promille (3 av 1000) av gråsiskorna, men om man enbart jämför månaderna januari-mars utgör de 1 % (1 av 100). Då bör man dock ha i åtanke att snösiskorna rapporteras i större utsträckning än gråsiskorna, så andelen snösiskor är nog egentligen betydligt mindre.

Diagram 1. Antalet rapporterade gråsiskor (vänster axel) och snösiskor (höger axel) i Artportalen oktober-mars åren 2008-2018.

Text: Johan Nilsson
Foto: Johan Nilsson och Tomas Carlberg

Till Dagens natur