Hur står det till med våra rödlistade dagfjärilar och bastardsvärmare?

I en föränderlig värld är det alltid vissa arter som ökar medan andra minskar. Men det är inte alltid lätt att veta om det man ser är en tillfällig förändring, eller om det är en del av en mer långsiktig process. På kort sikt, och i ett tidigt skede, är det ofta svårt att säkerställa om en art verkligen minskar, inte minst gäller det insekter och andra organismer med kort generationstid där mellanårsvariationerna kan vara stora.

Förändringar på individnivå

Populationstrender handlar i grunden alltid om förändringar på individnivå. En individrik population kan minska med tiotals, kanske hundratals eller tusentals, individer utan att vi märker någon större förändring. Och utan att det har någon större effekt på artens status. Men, ju mindre populationen är desto större genomslag får förlusten av enskilda individer. När en art minskar får det effekter på flera olika skalor. I takt med att antalet individer minskar ökar risken för lokala försvinnanden. När nätverket av lokala populationer blir för glest riskerar det att leda till att ytterligare populationer dör ut och att arten försvinner från allt större områden. I värsta fall kan det till slut leda till att arten försvinner från landet.

Tillbakagången har accelererat under de senaste 70 åren, men började för vissa arter redan i mitten av 1800-talet. Sju dagfjärilsarter har försvunnit från fem eller fler län.

Tillståndet för dagfjärilar och bastardsvärmare

Av de 117 dagfjärilar och bastardsvärmare som är bofasta i Sverige är en tredjedel (39 arter) rödlistade och av dessa bedöms 18 arter som hotade. Merparten av dessa arter är rödlistade till följd av pågående minskning. Särskilt allvarligt är läget för de arter som är knutna till blomrika gräsmarker. Många av dess arter var vanliga − och i vissa fall mycket vanliga − i det äldre jordbrukslandskapet. Omfattande nedläggning av småskaligt jordbruk tillsammans med genomgripande förändring och strukturrationalisering av jord- och skogsbruket har lett till att tillgången på lämpliga livsmiljöer minskat kraftigt. Idag finns endast spillror kvar av det landskap som dominerade Sverige så sent som i mitten av 1900-talet, och utarmningen fortsätter.

Idag finns endast spillror kvar av det äldre jordbrukslandskapet. Foto: Mikael Svensson

Några vitt spridda arter har i stora drag lyckats behålla sina utbredningsområden, även om de successivt försvinner från allt fler lokaler. Ett antal arter har minskat så kraftigt att de nu försvunnit från delar av sina tidigare utbredningsområden och förekomsterna koncentreras till områden med särskilt gynnsamma förhållanden. Flera värmegynnade arter har i stort sett försvunnit från södra Sveriges inland och hittas numera endast längs kusterna. Två dagfjärilsarter, veronikanätfjäril och kronärtsblåvinge, befaras de senaste åren ha dött ut från landet. Ytterligare arter har minskat i så stor omfattning att de riskerar att försvinna från landet inom en snar framtid.

Hittills har Sverige klarat sig bättre en våra europeiska grannländer; i Storbritannien bedöms 4 tidigare bofasta arter nu vara nationellt utdöda, från Nederländerna har 15 arter försvunnit och i Danmark har 12 arter dött ut.

Kraftfulla åtgärder krävs

För att ha en chans att vända trenderna för de rödlistade arterna krävs omfattande insatser. Länsstyrelsernas arbete med riktade åtgärder inom åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper är ett viktigt verktyg i arbetet med att stoppa fortsatt tillbakagång. Den riktigt stora utmaningen ligger emellertid i att styra om samhällsutvecklingen för att förhindra att fler arter hamnar på rödlistan.

Text: Mikael Svensson, Karin Ahrné och Sofia Gylje Blank

Denna text är en sammanfattning av en ny rapport som beskriver mekanismerna bakom utarmningen av vår svenska flora och fauna, med en djupdykning i tillståndet för Sveriges samtliga rödlistade dagfjärilar och bastardsvärmare. Rapporten är framtagen av SLU Artadatabanken och Svensk Dagfjärilsövervakning LU och finansierad av Världsnaturfonden WWF.