SLU-nyhet

Älg och rödlistning

Publicerad: 17 april 2020
Liggande älg i skog. Foto

Det var nog många som satte kaffet i vrångstrupen när de läste nyheten i somras att älgen var en av de arter som hamnat under luppen för rödlistan. Diskussionerna bland jägare, naturfolk och skogsägare har gått heta sedan dess, alltifrån upprop för att bevara älgen, till kommentarer på ledarsidor att Sveriges lantbruksuniversitet måste ha tappat fattningen. Därför bidrar jag här med en liten bakgrund.

Att en art rödlistas beror på att något av de kriterier som finns för rödlistning uppfylls, och ska ses som en varningsklocka om att vi bör titta närmare på orsaker och om åtgärder behövs. Det är inte ett val, utan en konsekvens av att arten uppfyller vissa kriterier. Älgen är ett sådant exempel.

De flesta jägare känner till älgens utveckling i Sverige. Från att i princip varit utrotad i början av 1800-talet ökade stammen efter att jakten reglerades. När så kalhyggen kom på modet i skogsbruket erbjöd det lövsly och tall i beteshöjd, en utmärkt foderresurs för älgen, som ökade nästan exponentiellt fram till början av åttiotalet. En ökad avskjutning i kombination med att det idag inte finns lika många unga hyggen har gjort att älgstammen sedan dess har minskat, ungefär till hälften jämfört med början av åttiotalet.

Under lång tid har vi gissat oss till älgstammens storlek baserat på hur mycket älg som skjutits. 1995 infördes därför ett viktigt förvaltningsverktyg, älgobsen, där jägare rapporterar hur många älgar de ser under början av älgjakten. Dessa data tillsammans skapar ett ganska bra index för älgtätheten över större områden.

Hur kommer det sig då att vi börjar tala om älgen i rödlistningssammanhang? Utan att gå in på detaljer bedöms varje art utifrån ett antal tydliga kriterier som till exempel populationstrender, populationsstorlek, livsmiljöns status och så vidare. Vart och ett av kriterierna leder till en rödlistningsklass, som till exempel LC (Least concern), eller Livskraftig, vilket betyder att arten inte anses hotad alls, till CR (Critically endagered) eller Akut hotad som vi brukar säga på svenska. Det kriterium som ger den allvarligaste hotklassen blir den klassning arten får i rödlistan. 

För älgen är det uppenbart att den uppskattade populationen överstiger gränsen för rödlistning. Livsmiljö finns uppenbarligen också i tillräcklig mängd, men när vi räknar på populationsförändringen ser vi, tack vara älgobsen, en nedåtgående trend.

diagram

Hackighet speglar en statistisk varians som uppkommer vid alla typer av inventeringar, därför har vi utnyttjat ett modelleringsverktyg som letar trender, och fungerar ungefär som ett löpande medelvärde.

Resultatet är att älgstammen har minskat med 28% på tre generationer (med stor osäkerhet). Enligt de nationella riktlinjerna för rödlistning får arten inte ha minskat med mer än 15% på tre generationer utan att klassas som NT (Near threatened/Nära hotad) enligt kriteriet för populationstrend.
Men vänta nu! Vi vet ju varför älgen minskar, det är en medveten strategi från samhället, och främst då kanske markägare, myndigheter och jägare. Således bör väl inte älgen anses hotad?

Det finns andra regler för väl kända och förvaltade populationer där, minskningens orsaker är helt kända, och också förväntas upphöra. Då används mindre strikta gränsvärden, 25% för Nära hotad.  Men, även om vi tillämpar dessa mindre strikta gränsvärden kvalificerar sig älgen med sin minskning på 28% fortfarande som Nära hotad.

I praktiken har det inga konsekvenser för förvaltningen hur älgen klassas i rödlistan, då älgstammen förvaltas av jägare, markägare och myndigheter, och kommer att göra det även i framtiden. Rödlistningssystemet slår till och varnar för att det sker en snabb minskning av älgstammen i Sverige, vilket är helt korrekt. Om en art minskar på det sättet bör vi ta oss en funderare på varför den gör det, och om några åtgärder behöver införas. Den fastställda metodiken används för alla arter från vårtbitare till blåstång, älg och guckusko. Resultatet kan varna för att något utöver det vanliga håller på att hända, men det kan inte avgöra om påverkan ska anses bra eller dåligt. Rödlistan är ett hjälpmedel för att göra naturvårdsprioriteringar och genom att förstå bakgrunden till de olika bedömningarna kan resultatet hanteras av de naturvårdande myndigheterna.

Älg i skog. Foto

Älg. Foto: Jan Miko/Shutterstock.com 

Tillsammans med många artkunniga personer i landet tar vi fram information om rödlistade arter som publiceras på www.arfakta.se. Under rubriken naturvård beskrivs bland annat hot och åtgärder och där finns utrymme för förklaringar och fördjupningar. Där kommer vi att förtydliga vår bedömning att älgen i dagsläget inte är hotad av jakt. Om du undrar över någon annan rödlistad art, som till exempel lodjur eller kungsörn, så är det i artfakta du kan läsa om dem.

Rödlistebedömnig

Älg är klassad som Livskraftig (LC).

Text: Henrik Thurfjell

 

Till Dagens rödlistade art

Fakta:

Den svenska rödlistan är en lista över arter och deras hotstatus i Sverige.  Bedömningen görs utifrån internationellt vedertagna kriterier som baseras på flera olika riskfaktorer och resulterar i att arten hamnar i en viss kategori.

En vanlig art kan bli rödlistad på grund av att populationen minskat kraftigt. Även arter som inte minskar, men som är sällsynta och har en mycket begränsad förekomst kan bli rödlistade. Rödlistan har ingen juridisk status utan är till hjälp vid identifiering och prioritering av naturvårdssatsningar, samt bidrar med kunskap för att nå uppsatta miljömål. Nästa rödlista publiceras 2026.


Kontaktinformation

Henrik Thurfjell, däggdjur, kräldjur, grodor och fåglar (Tetrapoda)
SLU Artdatabanken
henrik.thurfjell@slu.se  018-672617, 073-0402221