Hur mår våra svenska våtmarker?

Senast ändrad: 25 april 2017

Stora arealer av Sveriges våtmarker har försvunnit eller skadats. I jordbruks­landskapet är det rikkärr och andra hävdade våtmarker som har drabbats hårdast och i skogslandskapet är det sumpskog, kärr och källor.

Den hydrologiska påverkan, minskad hävd och kvävenedfall orsakar förändringar i vegetationen och leder ofta till igenväxning. Många av våtmarkernas hotade arter har påverkats av just dessa förändringar.

Både den fördjupade utvärderingen av miljömålen och slutsatserna vid rapporteringen av art- och habitatdirektivet visar att våtmarkerna är påverkade och att bevarandestatusen ofta är otillräcklig. I norra Sverige är tillståndet generellt bättre, men där gör klimatförändringarna att t.ex. palsmyrar har minskat kraftigt i utbredning.

Idag pågår åtgärder för att förbättra tillståndet i våtmarker. Rikkärren omfattas av ett åtgärdsprogram och restaurering har inletts på flera olika håll. En ökad förståelse för våtmarkernas betydelse för näringsretention och som livsmiljö för arter har dessutom medfört höjda mål för anläggning av nya våtmarker för deras ekologiska och vattenrenande tjänsters skull.

Största hoten

Byggandet av skogsbilvägar och andra transportleder är idag den vanligaste orsaken till ny hydrologisk påverkan på våtmarker. Gamla diken upprätthålls dock, både i skogen och i jordbrukslandskapet, och den hydrologiska påverkan i stora delar av landskapet kvarstår.

Övriga störningar som påverkar våtmarker omfattar kvävenedfall och minskad hävd samt avverkning och markskador i samband med skogsbruk. Lokalt kan våtmarker också skadas av torvtäkt.


Kontaktinformation

Eddie von Wachenfeldt, Naturtypsansvarig våtmarker, sjöar och vattendrag
ArtDatabanken, SLU
, 018-672241

Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se