Signalkräfta
Senast ändrad: 03 januari 2024
En främmande art som förekommer i Sverige. Signalkräftan finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.
Signalkräfta. Foto: Sofia Brockmark
Risk för invasivitet: Mycket hög risk (SE) 4AB,4DI
Kännetecken
Har planterats in i svenska vatten sedan början av 1960-talet för att ersätta flodkräftan Astacus astacus, som drabbas hårt av kräftpest. Signalkräfta är slät med insjunkna porer och brun på klosaxar och ryggsköld, medan flodkräfta är svart och knottrig. Klosaxen mellan arterna skiljer sig i form. Den är avsmalnade, mandelformig med lite vassa taggar på undersidans ås hos flodkräfta, medan den är rundad, grövre med möjligen en något knottrig ås på undersidan hos signalkräfta. Den viktigaste skillnaden är att på klosaxens översida i ”tumvecket” mellan det rörliga och det fasta fingret, har signalkräfta en stor ljus fläck (att signalera med) medan flodkräfta har en röd fläck eller vårta.
Utbredning
Signalkräfta har planterats in i svenska vatten under början av 1960-talet för att ersätta flodkräfta Astacus astacus, som drabbas hårt av kräftpest. Den finns nu på minst 3 000 lokaler i landet (framför allt i södra och mellersta Sverige samt några förekomster längs norrlandskusten). På Gotland har den tidigare förekommit i stenbrott, men har utrotats från ön.