Våra sötvatten mår bättre i norra än i södra Sverige

Sverige är rikt på sötvatten, men flera av dem är påverkade av mänsklig aktivitet. Problemet är inte att det finns för få eller för små arealer av naturtyperna i sötvatten. Istället är det bristande kvalitet som gör att många av naturtyperna i sötvatten inte uppnår så kallad gynnsam bevarandestatus (GYBS). Den mänskliga påverkan på livsmiljöerna medför att vissa strukturer och funktioner saknas eller fungerar dåligt, vilket i sin tur påverkar de arter som lever där.

Sötvatten i barrskogs- och jordbruksområden påverkas av bland annat försurning, övergödning och så kallad förbruning, som innebär att vatten färgas av att organiskt material som läcker ut från omgivande mark. Både de näringsfattiga och de naturligt näringsrika sjöarna missgynnas av antropogen (av människan orsakad) näringstillförsel. För vattendragen är det vandringshinder, fragmentering, rätningar, rensningar och avsaknad av vattenståndsvariationer som utgör de stora problemen.

För flera av naturtyperna i sötvatten är framtidsutsikterna dystra, och det krävs åtgärder för att vända de negativa trenderna. Många åtgärder som vidtas lokalt får en positiv effekt, men trots det finns ett stort behov av ytterligare förbättringar för att uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus i naturtyperna i Sveriges sötvatten.

Figur 1. Bedömning av limniska naturtyper i art- och habitatdirektivet per biogeografisk region för 2019.

Figur 2. Sveriges tre biogeografiska (alpin, boreal och kontinental) och marina (östersjö och atlantisk) regioner som ska rapporteras till EU. 

Text: Eddie von Wachenfeldt & Anna Westling
Foto: Tomas Carlberg

Till Dagens natur