Ulf Gärdenfors får sitt namn i myggsläkte

Forskarna Mathias och Catrin Jaschhof beskrev nyligen gallmyggesläktet Gardenforsia. De är verksamma vid Station Linné på Öland och utforskar med stöd av Svenska artprojektet den svenska faunan av gallmyggor. Genom släktnamnet Gardenforsia vill forskarna hedra Ulf Gärdenfors, professor emeritus i naturvårdsbiologi vid SLU för hans outtröttliga engagemang för utforskandet och bevarandet av biologisk mångfald, och särskilt hans roll som en av initiativtagarna till Svenska artprojektet samt som ställföreträdande chef för SLU Artdatabanken under många år. Vi ringde upp Ulf och talade med honom en stund om gallmyggor, artprojekt och insektssomrar.

Ulf Gärdenfors har fått sitt namn förevigat i gallmyggesläktet Gardenforsia. Foto: Britt-Marie Gärdenfors

Hur fick du reda på att du fått ett myggsläkte uppkallat efter dig?

– Jag fick ett mejl från Mathias Jaschhof med artikeln bifogad. Det kom som en stor överraskning, säger Ulf Gärdenfors.

Hur kändes det?

– Det kändes som den största hedersbetygelse jag kunde få efter att större delen av livet ha intresserat mig för artmångfald och bevarande av vår biologiska mångfald.

Har du sett Gardenforsia oelandica?

– Nej, och det är väl risk att det lär dröja, inte minst eftersom jag inte känner igen gallmyggor mer än till på sin höjd familjenivå. Jag jobbar väl indirekt på det genom att sköta en fälla i Östskåne för Malaisefälleprojektets andra omtag. Vem vet, där kanske kan dyka upp ytterligare någon representant för släktet, säger Ulf med ett litet skratt.

I artikeln beskrivs hur nationella projekt som Svenska artprojektet kan bidra starkt till utforskandet av dåligt kända organismgrupper. Hur ser du på det?

– Jo, just så är det, och det är ett av de viktiga syftena med Svenska artprojektets stöd till olika forskningsprojekt. Och även om projekten fokuserar på Sverige och Norden bidrar de i högsta grad till att höja också den globala kunskapen. I bästa fall kan de även stimulera till att starta storskaliga artprojekt på andra håll i världen, såsom ju redan skett i Norge och diskuterats i flera andra länder.

Du är ju disputerad entomolog och har bland annat ägnat dig mycket åt steklar. Jag har hört att du nu när du är pensionär tänkt ägna dig mer åt tvåvingar?

– Nja, jag har inga ambitioner på att bli specialist på tvåvingar. Däremot ser jag som pensionär nu chansen att lära mig nya organismgrupper, och naturligtvis finns det bland annat en del spännande tvåvingegrupper som lockar till lite närmare bekantskap. Och kanske återupptar jag studier av Sveriges bladlussteklar. Vi får se vad tiden räcker till.

Hur ser din insektssommar 2019 ut?

– Jag kommer till allra största delen att till fots och per cykel utforska närområdena kring Maglehem i Östra Skåne – här finns väldigt många fina och spännande platser att undersöka fauna och flora på. Men en och annan utflykt i resten av Skåne och nog även uppåt landet blir det säkert.

Har du några ord på vägen till alla forskare och inventerare inom Svenska artprojektet?

– De är oerhört viktiga för kartläggningen av och kunskapen om vår artmångfald. Det senaste året har rapporterna om snabb och stor förlust av inte minst insekter duggat tätt. Det är därför väldigt angeläget både att dokumentera vad som finns i landet och att göra fortsatt dokumentation möjlig genom att beskriva artkaraktärer och producera bestämningsnycklar. Deras arbete är själva grunden för såväl fortsatt forskning som bevarande, säger Ulf Gärdenfors.

Text: Rickard Sundin Jooste
Foto: Britt-Marie Gärdenfors

Till Dagens natur