Sveriges flora behöver en fleur-de-lis

Dagens natur har pratat med Sebastian Sundberg som mer eller mindre spenderar all sin vakna tid med floravård.

Varför behöver Sverige en nationalblomma?

– En nationalblomma symboliserar landets natur. Den ska väcka glädje, stolthet och igenkänning. Att vi får en nationalblomma innebär också att växternas betydelse medvetandegörs, vi är ju beroende av växterna för vår överlevnad. Nationalblommor återknyter till ett lands historia eller biologiska mångfald, antingen för att de nästan bara finns eller är särskilt rikliga där. Och förhoppningen är att en svensk motsvarighet till Frankrikes fleur-de-lis gör att fler får upp ögonen för växternas rikedom och nytta och varför floravård är viktigt.

Foto: Barbro Risberg, Anders Wennström, Ingemar Gustafsson, Niklas Aronsson, Per Lissel, Håkan Sundin, Josefine Kyhlström Blomqvist, Maria van der Wie

Varför är floravård viktigt?

­– Floravård är viktigt för arternas och ekosystemens egen skull men också för oss människor i form av de ekosystemtjänster de ger oss. Växterna används som föda, råvaror, läkemedel, njutningsmedel och inte minst ger de oss glädje och utgör grunden för alla landekosystem. Vi vet inte vilka arter som är ”viktiga”, hur och när. Riksdagen har beslutat att vi ska bevara alla naturligt förekommande arter i landet. Vi människor är ”för bra” för vårt och andra arters bästa på att utnyttja naturen för specifika syften. För att förhindra förlust av eller kompensera för förluster av naturliga miljöer och processer krävs det att vi bygger upp kunskapen om arterna och deras behov och omsätter den i naturvårdsåtgärder. Fungerande, artrika ekosystem är en försäkring i form av motståndskraft och återhämtningsförmåga mot olika katastrofala förändringar, som exempelvis den globala uppvärmningen leder till.

Vad händer med Sveriges flora sett ur ett bevarandeperspektiv?

– Både bra och dåliga saker. De största problemen är fortfarande, efter 100 år, vårt okloka överutnyttjande av den odlade jorden och skogarna samtidigt som gamla fodermarker överges av betande djur och växer igen. På den negativa sidan har vi även alla invasiva främmande växter som ”smitit” från trädgårdar och parker och nu expanderar snabbt i naturen. Vi ser även att det varmare klimatet börjar leda till negativ påverkan på floran, främst på nordliga växter. Det varmare klimatet leder i sin tur till att många främmande arter får ytterligare en konkurrensfördel.

På den positiva sidan kan man se att det görs mycket i form av restaureringar och återskapande av våtmarker och vattendrag, att utsläppen av övergödande och försurande ämnen minskar, och att det ändå finns ett miljöstöd som bromsar nedläggningen av jordbruk med naturbetesmarker. Åtgärdsprogram för hotade arter har hjälpt till att fokusera insatser på en del av våra mest trängda arter. Medvetenheten och kunskapen ökar och leder förhoppningsvis till ett mer hållbart nyttjande av naturen.

Till vardags arbetar Sebastian Sundberg på SLU Artdatabanken och som expert på kärlväxter tar han fram fakta om arter samt analyserar deras status och trender. Ett arbete han till stor del kan göra tack vare data som Floraväktarna samlar in.

Vilka är Floraväktarna?

– Floraväktarna är ett nätverk av naturintresserade personer som är med och bevakar och ökar kunskapen om våra hotade växter. Idag är vi ungefär 500 floraväktare som samlar in kvantitativa data. Vi fokuserar på de arter som är i mest behov av uppmärksamhet, skydd och åtgärder.

SLU Artdatabanken var med och grundade Floraväktarna för 34 år sedan och drev arbetet under många år. Sedan 15 år har Svenska Botaniska Föreningen ansvaret för samordningen av Floraväktarna. Sebastian är floraväktare men även en länk till SLU Artdatabanken.

Varför behövs Floraväktarna?

– Floraväktarna är de missgynnade växternas ögon och röst i naturen. De larmar markägare och myndigheter om något inte står rätt till på en växtlokal. Vi är många som vill använda vår fritid till att göra nytta samtidigt som vi lär oss väldigt mycket och får fina äventyr. Inte sällan leder ett återbesök på en floraväktarlokal till att man kommer till nya, spännande områden som man aldrig skulle ha besökt annars, eller ser gamla platser med nya ögon. Dessutom blir kunskapen direkt tillgänglig i Artportalen för markägare, entreprenörer, myndigheter och konsulter, så att nödvändiga hänsyn kan tas. Tyvärr görs det inte alltid, och missöden sker fortlöpande.

Hur kan man hjälpa till?

– Gå med i Floraväktarna! Man behöver inte kunna särskilt mycket om växter för att kunna göra nytta och floraväkta en eller några lokaler. Andra viktiga insatser är att sköta en naturlig betesmark eller slåtteräng. Genom att inte klippa gräsmattan så ofta, och inte bespruta eller gödsla den, gynnar du de blommande växter som finns där och, inte minst, andra arter som är beroende av växterna, som många blombesökande insekter. Undvik att ha eller plantera växter i trädgården som riskerar att bli invasiva – här kan man använda SLU Artdatabankens ekologiska riskklassificering som stöd. Till exempel är många införda, bärproducerande trädgårdsbuskar är ett stort och växande problem i svensk natur. Gå med i en regional botanisk förening och/eller Svenska Botaniska Föreningen och lär dig så mycket du kan och vill om våra vilda växter. Med kunskapen kommer ofta glädjen och engagemanget.

Text: Ulrika Sehlberg Samuelsson och Sebastian Sundberg