Stickmyggornas mångfald

På våren kommer först de så kallade snösmältningsmyggorna. De lägger sina ägg på marken på försommaren. Honan känner på lukten var det brukar bildas pölar av smältvatten på våren, eftersom mikrofloran och mikrofaunan är lite annorlunda där. Äggen ligger sedan hela sommaren, hösten och vintern och väntar på att det ska bildas en pöl. Tidigt på våren, kanske medan det fortfarande är is på pölarna, så kläcks äggen. Larverna utvecklas långsamt eftersom det är kallt i vattnet. Men någon gång i maj eller början av juni så kläcks de nya myggorna. Det här är de vanligaste myggorna i Sverige på sommaren, och de som håller oss sällskap på skogspromenaderna. Vanliga arter är till exempel skogstömygga Aedes communis och tidig tömygga Aedes punctor. En riktigt ovanlig art är guldtömyggan Aedes cyprius som hittades i Uppsala i år för första gången på över 50 år!

Guldtömygga "Aedes cyprius". Foto: Anders Lindström

Myggor på våren

En mygga som kommer ut tidigt är grodmyggan Culex territans. Den övervintrar som fullbildad mygga och kommer ut tidigt på våren. Som namnet antyder suger den bara blod från groddjur. Därför har den utvecklats så att den kan hitta grodorna med hörseln, istället för att använda koldioxid som andra stickmyggor gör. Man har visat att grodmyggan kan höra grodor på upp till 30 m håll.

Senare på sommaren kommer andra arter. Bland annat kan man då träffa på sumpmygga Coquillettidia richiardii. Det är en spräcklig mygga som gärna suger blod från människor. Larven är unik bland svenska myggor på så sätt att den i bakkroppsspetsen har två vassa strukturer som fungerar som knivar. Med dem skär de hål på ytskiktet på vattenväxter och sedan tar de upp syre som växten producerar när den fotosyntetiserar. På så sätt minskar mygglarven risken för att bli uppäten eftersom den inte behöver simma upp till ytan och andas.

Under sommaren kan man också leta efter de specialiserade arterna trädhålsmygga Aedes geniculatus och blygrå frossmygga Anopheles plumbeus. De är båda ganska ovanliga och påträffas framför allt i de södra delarna av landet. De behöver vattenfyllda trädhål för sina larver, helst i bok eller kastanj. De övervintrar som ägg eller larver och de fullvuxna myggen kläcks på försommaren.

Trädhålsmygga "Aedes geniculatus". Foto: Anders Lindström

Myggor i slutet av sommaren

Mot slutet av sommaren kan det också bli ganska mycket mygg, särskilt om det regnar mycket. Arter som man kan träffa på då är till exempel sydlig husmygga Culex pipiens och några av våra malariamyggor Anopheles sp. Sydlig husmygga lägger sina äggflottar i alla typer av vattensamlingar, gärna regnvattentunnor, gamla bildäck, vattenfyllda veck i presenningar och liknande. Den suger bara blod från fåglar, så man behöver inte vara rädd för att bli biten även om man ser mygglarver i vattentunnan. Precis som flera av malariamyggorna övervintrar den sedan som fullbildad mygga. Man kan hitta dem i uthus, vedbodar, stallvindar, jordkällare, grottor och bergrum. De äter nektar under sensommaren och hösten och bygger upp ett fettförråd som räcker till våren efter.

Sydlig husmygga "Culex pipiens". Foto: Anders Lindström

Även om det är irriterande ibland med myggor så finns det mycket att upptäcka, och många arter med fascinerande specialiseringar. För att artbestämma stickmyggorna behöver man ofta titta på små detaljer, men flera av arterna går att känna igen om man bara vet vad man ska titta på. I Artfakta finns nu en digital bestämningsnyckel till de 51 arter som är bofasta i Sverige. Artbeskrivningar finns för ytterligare drygt 10 arter som åtminstone på sikt skulle kunna påträffas i Sverige, och därmed för samtliga arter i norra och nordvästra Europa.  

Text: Anders Lindström