SLU-nyhet

Skandinaviska lappsparvsstammen halverad på 12 år

Publicerad: 21 oktober 2019
Lappsparv, hane i fjällen. Foto: Niclas Ahlberg/N

Det observeras numera fler tajgasångare än lappsparvar i Sverige under höststräcket. Antalet lappsparvar har minskat med 40 %, och trots att det beräknas häcka ca 250 000 par i den skandinaviska fjällkedjan ses numera endast ca 600 individer under höststräcket. Frågan är vad som ligger bakom minskningen av antalet lappsparvar.

Varje vår och höst lyssnar jag efter lappsparv när jag är vid de stora välbetade strandängarna vid Lännåkersviken i Södermanland. Senast jag observerade en lappsparv här var 2004. Snösparv noterar jag varje vår och höst men inga lappsparvar. Ett överslag från förra hösten, 2018, visar att det i Artportalen rapporterades 428 observationer av lappsparv i Sverige under flyttningstiden. Av dessa utgjordes 80 % av en enda fågel, och bara 5 % av fler än två. Största flocken rapporterades från Degernässlätten utanför Umeå med tio individer. I kontrast till de 428 lappsparvsfynden sågs 457 tajgasångare under samma period. Under hösten 2019 ser skillnaden ut att bli än större.

Från Landsort i Södermanland sträckte 75 lappsparvar ut den 8 september 1973 och 77 ex den 29 augusti. På samma lokal sträckte hösten 1993 totalt 203 lappsparvar, men hösten hösten 2017 sträckte endast en lappsparv, 2018 inga alls, och hittills i år har bara en lappsparv noterats där. På Haparanda Sandskär i Norrbotten noterades 125 lappsparvar den 4 augusti 1981. År 1991 rastade 100 lappsparvar utanför Umeå 8 september. År 1992 sågs 105 ex rasta i Klarälvsdeltat 20 september, medan det under hela hösten 2018 endast sågs sammanlagt 9 lappsparvar i Värmland.

Numera ses bara drygt 600 lappsparvar i Sverige under höststräcket. Frågan är vad som ligger bakom att den skandinaviska lappsparvsstammen halverats på 12 år. Foto: Niclas Ahlberg/N

Under 2000-talets första decennium sågs fortfarande stora flockar i Sverige, t.ex. 90 ex rastande vid Båden på Öland den 1 september 2000, 50 ex Flygstaden, Hälsingland den 5 september 2004 och 50 ex Brånsjön, Västerbotten den 19 september 2004.

Vid Nabben i Falsterbo, Skåne där sträcket räknas enligt standardiserade metoder, har i snitt 14 individer noterats per år åren 1973-2018. Åren 2017 och 2018 noterades inga lappsparvar vid Falsterbo, och i år har hittills tre ex sträckt.

I boken Fåglarna i Sverige – antal och förekomst bedöms det häcka 230 000 par lappsparv i svenska fjällen. Man anger dock att osäkerheten är stor och landar i att antalet borde ligga mellan 134 400–332 100 par. I Norge torde det finnas fler lappsparvshabitat än i Sverige, och trots att man använt samma svenska tätheter från 2006 har man ändå bara uppskattat populationen till 100 000–225 000 par. I Både Norge och Sverige beräknas arten minska med nästan 5 % per år, vilket skulle innebära att den skandinaviska populationen nästan halverats sedan 2006 till cirka 250 000 par

Huvudparten av de skandinaviska lappsparvarna övervintrar i södra Ryssland och Ukraina. En mindre del flyttar dock liksom berglärka åt sydväst till nordsjöländernas kuster. Enligt studier från Alaska blir i snitt 2,23 ungar per hona flygga. Om vi antar att det finns cirka 250 000 par i de skandinaviska fjällen så ger ett räkneexempel (250 000x2,23) = cirka en halv miljon lappsparvar på vingarna i slutet av fjällsommaren.

Men vi ser alltså bara drygt 600 individer (drygt 400 fynd) av dessa. Det kan jämföras med snösparv, som häckar med 26 000 par i svenska fjällen men där vi observerar uppskattningsvis 30 000 individer under hösten.

Sedan beräkningen av antalet lappsparvspar gjordes uppskattar Svensk häckfågeltaxering att antalet lappsparvar minskat med ungefär 40 %. Det förklarar ändå inte varför vi numera ser så få lappsparvar under höststräcket.

Flest lappsparvar ses i Norrbottens och Västerbottens kustland under höststräcket, och dessa flyttar sannolikt över Finland mot sydost.

Att lappsparv blivit så fåtalig under hösten märks inte riktigt i de regionala fågelrapporterna. Sju rapportkommittéer hanterar överhuvudtaget inte arten, 13 sammanfattar fyndbilden och 6 publicerar numera alla höstfynd av lappsparv.

Lappsparv häckar cirkumpolärt på tundra och fjällhed och finns även i Sibirien och Nordamerika. I Nordamerika finns ytterligare tre arter. Av dessa häckar ytterligare en, tundralappsparv Calcarius pictus, på tundran tillsammans med lappsparven C. lapponicus, medan två häckar på prärien öster om Klippiga bergen: praktlappsparv C. ornatus och prärielappsparv Rhynchophanes mccownii.

Praktlappsparv Chestnut-collared Longspur häckar på prärien i USA och är en av världens fyra lappsparvsarter. North Dakota, maj 2019. Foto: Johan Nilsson

 

Källor
Ottosson, U. m.fl. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. 2012.
Cramp, S. et al. 1994. Handbook of the Birds of Europe the Middle East and North Africa. The Birds of Western Palearctic, Vol. IX.
Svensk häckfågeltaxering: https://www.fageltaxering.lu.se/
Artfakta.se
Artportalen.se

 

Text: Johan Nilsson
Foto: Niclas Ahlberg/N och Johan Nilsson

Figur 1. Antal rapporterade fynd i Artportalen av lappsparv i augusti till november. Observera att summorna inte är rensade från dubbelrapporteringar och att 2019 inte är avslutat.

Till Dagens natur

 

Tomas Carlberg var redaktör från 2017 till oktober 2019.

Fakta:

I artikelflödet Dagens natur hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och svensk naturvård. Tipsa gärna redaktionen om du har en nyhet eller idé. Mer om Dagens natur.

Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se