Ny art av bägarmanet för Sverige

Senast ändrad: 21 februari 2024
Gulbrun manet mot svart bakgrund. Foto

[Publicerad 2020-06-29]. I april upptäcktes den gulbruna bägarmaneten Craterolophus convolvulus vid Väderöarna på Västkusten. Arten och familjen är ny för Sverige. Fyndet av den nya arten innebär ingen ökad risk för badande, då bägarmaneter inte bränns för människor.

Under en dykning i april vid Väderöarna utanför Fjällbacka upptäckte Klas Malmberg en obekant gulbrun bägarmanet på sex meters djup. Den var cirka fyra cm lång och var fästad på ektång, Halidrys siliquosa. Vi identifierade den gemensamt till arten kortstjälkad bägarmanet Craterolophus convolvulus och fick det bekräftat av internationella experter i Brasilien, England och USA. Det är en ny art och ny familj för Sverige. Exemplaret har förts till samlingarna på Göteborgs Naturhistoriska museum och vävnadsprov har skickats till Smithsonian Institution i USA för kontroll av DNA, då det var exceptionellt storvuxet. Normalt blir arten bara tre cm lång. Två andra arter av bägarmaneter är tidigare kända från svenska Västkusten; pararmad bägarmanet Lucernaria quadricornis och ankarbägarmanet Haliclystus auricula.

 

Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.

 

Gulbrun manet i plastburk. Foto

Vy som visar insidan av klockan. Bild från plastkärl för identifering. Foto: Klas Malmberg

Bägarmaneterna har länge ansetts som en gåtfull grupp. Tidigare placerades de inom maneterna, Scyphozoa, men 2004 placerades de i en egen klass, Staurozoa. Globalt finns 50 arter som lever i tempererade, arktiska och antarktiska vatten, men inte i tropikerna (Miranda et al 2018). Nästan alla arter lever på grunda djup, med bara en djuphavslevande art. Utmärkande för bägarmaneterna är att de inte har något frisimmande medusastadium, då polypen metamorfoserar till en bottenlevande adult med en bägarformig klocka och en stjälk, så kallad pedunkel som längst ut har en sugskiva som fäster maneten mot underlaget. Bägaren är vänd uppåt och stjälken nedåt. På bägarens rand sitter åtta armar som bär på täta knippen med tentakler som har en rundad förtjockning i änden. Bägarmaneterna är skildkönade och inne i bägaren finns fyra gonader och en munöppning i bägarens mitt. De fyra gonaderna är tvåsidigt kamformiga (pectinata) och bildar hos många arter ett kors sett genom klockan, därav namnet Staurozoa, från grekiska stauros = kors och zoön = djur.

Fyndet av den nya arten innebär ingen ökad risk för badande, då bägarmaneter inte bränns för människor.

 

Text: Kennet Lundin och Klas Malmberg

 

Referens:

Miranda L.S., Mills C.E., Hirano Y.M., Collins A.G., Marques A.C. 2018. A review of the global diversity and natural history of stalked jellyfishes (Cnidaria, Staurozoa). Mar Biodiv (2018) 48:1695–1714. doi 10.1007/s12526-017-0721-4

 

 

Fakta:

I artikelflödet Dagens natur hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och svensk naturvård. Tipsa gärna redaktionen om du har en nyhet eller idé. Mer om Dagens natur.