SLU-nyhet

Leta och artbestäm sötvattenssnäckor i sommar

Publicerad: 02 juli 2020
Flodhättesnäcka på sten i vatten. Foto

Inte många vet att svenska sötvatten hyser omkring 50 arter av snäckor. För att kunna artbestämma dem har man fram till nu varit hänvisad till gammal och inaktuell svensk litteratur, eller utländsk sådan. Nu finns en ny digital nyckel tillsammans med omfattande foto- och textdokumentation för samtliga arter. Passa på att leta och artbestämma sötvattenssnäckor i sommar!

Man kan dela in Sveriges sötvattenssnäckor i tre grupper utifrån formen på skalet, högresta och skruvade, platta skivsnäckor samt de som är hättelikt formade. Systematiskt är de indelade i lungsnäckor och några grupper av gälandande snäckor.

Svart snytessnäcka på sjögräs. Foto

Stor snytessnäcka (Bithynia tentaculata). Artens nordgräns följer i stort den biologiska norrlandsgränsen, Limes Norrlandicus, dvs den finns i Göta- och Svealand samt i ett band längs norrlandskusten. Foto: Jonas Roth

Flera av arterna är mycket allmänna, några ovanliga, och ett par är så sällsynta att vi inte ens vet om de finns kvar i landet. Till de sistnämnda hör östlig snytessnäcka, Bithynia transsilvanica och sirlig skivsnäcka, Anisus vorticulus. Det finns även några främmande arter. Nyzeeländsk tusensnäcka, Potamopyrgus antipodarum brukar listas bland de mest invasiva arterna i världen. Den finns på flera inlandslokaler men är allra vanligast i Östersjön. Flera av de limniska (sötvattenslevande) arterna kan leva även i brackvatten. Ofta skiljer sig form och färg mellan söt- och brackvattenslevande populationer.

Blåssnäcka i vatten. Foto

Amerikansk blåssnäcka (Physella heterostropha), är en främmande art som påträffats på ett flertal lokaler i Sverige. Foto: Jonas Roth

Formvariationen inom arterna är överlag stor. Detta kan vara besvärligt i nycklar och det har lösts genom att samma art kan falla ut på olika ställen, beroende på vilken form individen har. Viktiga karaktärer för artbestämning är, längd, bredd, antal vindlingar, mynningens form och storlek. I vissa fall kan man även behöva titta på skalstruktur och andra detaljer.

Brun snirkelformad snäcka på grässtrå. Foto

Kantskivsnäcka (Planorbis planorbis). En art som är vanlig i Göta- och Svealand, men saknas oftast i de mest kalkfattiga regionerna. Foto: Jonas Roth

Snäckor lever nästan alltid på grunda vatten och är därför enkla att håva eller plocka från botten, stenar och vattenväxter. Platserna skvallrar om snäckornas födoval, vilket oftast är påväxt i form av alger, svampar och bakterier, den så kallade biofilmen. Snäckorna är i sin tur viktig föda för fåglar och fiskar.

Liksom för landlevande snäckor hyser kalkrika regioner flest arter, mest på grund av att många är beroende av god tillgång till kalk för sina skal. Några arter har dock anpassat sig till låga kalkhalter genom att bli särskilt bra på att tillgodogöra sig det som ändå finns i kalkfattiga vatten. Ett intressant fenomen är att försurade sjöar som kalkats ofta har fått stora uppsving av sina snäckpopulationer. Dessa populationer är sannolikt är betydligt större än de som fanns i vattnen före den mänskligt orsakade försurningen.

Nyckeln till Sveriges sötvattenssnäckor är framtagen av Ulf Bjelke och Jonas Roth. Jonas Roth har fotograferat och illustrerat. Ted von Proschwitz har skrivit arttexterna.

Text: Ulf Bjelke och Jonas Roth

Nyckel sötvattenssnäckor

Fakta:

I artikelflödet Dagens natur hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och svensk naturvård. Tipsa gärna redaktionen om du har en nyhet eller idé. Mer om Dagens natur.

Sidansvarig: ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se