SLU-nyhet

Kritiskt för Östersjöns torskar

Publicerad: 12 juni 2019
Torsk (Gadus morhua). Illustration: Karl Jilg

Torsken i Östersjön är illa ute och håller på att försvinna. Beståndet är extremt litet och individerna mår allt sämre, samtidigt som andelen stora fiskar blir allt lägre. Orsakerna är många: högt fisketryck, sämre syresituation, lägre tillväxt, förändrad födotillgång, ett ökat antal sälar samt en ökad mängd parasiter. Frågans komplexitet innebär att det inte finns en enskild, enkel förklaring och lösning på problemet.

Det akuta läget kräver att fisket stoppas, men det räcker inte om vi ska rädda torsken på lång sikt. För det krävs ett helhetsgrepp. Vi måste lyfta blicken och se torskproblematiken ur ett ekosystemperspektiv. Torskens situation i Östersjön beskrivs i en omfattande artikel i senaste numret av Fauna och Flora.

I Östersjön finns två bestånd av torsk – det västra och det östra beståndet. Det östra beståndet är det större av dem; det är i dagsläget ungefär tre gånger så stort som det västra beståndet. Arten är anpassad till att leva i Östersjöns bräckta vatten, även om dess reproduktion kräver en viss salthalt för att fungera.

Torsken livnär sig på bottenlevande ryggradslösa djur och fiskar och har en viktig strukturerande roll i ekosystemet. Den är en toppredator i Östersjöns relativt enkla näringsväv i det öppna havet som domineras av endast torsk, sill, skarpsill och skrubbskädda.

Förändringen i det östra torskbeståndets hälsotillstånd (konditionsfaktor) och maxlängd (Lmax), mätt som medelvärdet av de längsta fångade individerna. Data från trålundersökningar av fisk utförda i centrala och södra Östersjön, där Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) deltar. Notera att skalan på y-axeln inte börjar på 0.

På 1980-talet fanns torsk från det östra beståndet i alla områden i Östersjön, och då utgjorde stora individer en stor andel av beståndet, samtidigt som årsklasserna av ungtorsk var ovanligt stora. Fiskets landningar under 1980-talets början var rekordhöga (ungefär 350 000 ton). De senaste åren har torsk från det östra beståndet endast återfunnits i de södra delarna av Östersjön. Biomassan har varit låg, antalet stora individer har minskat och fiskens hälsotillstånd är allmänt sviktande. Sedan flera år tillbaka fyller fisket inte sina tillåtna fångstkvoter, och fångsterna 2018 utgjorde inte ens 10 procent av 1980-talets fiske.

Forskare har under en längre tid varnat för en fortsatt försämring av torskens status om inte Östersjöns miljö förbättras och det hårda fisketrycket minskas. De senaste vetenskapliga analyserna från Internationella Havsforskningsrådet, där artikelförfattarna medverkar, visar att torskbeståndet är stressat så till den grad att det är svårt att identifiera tydliga lösningar för en återhämtning.

 

Text: Mikaela Bergenius, Michele Casini, Karl Lundström, Alessandro Orio, Maria Ovegård, Jonas Hentati Sundberg & Joakim Hjelm
Illustration (ingressbild): Karl Jilg

Referens: Bergenius, M., Casini, M., Lundström, K., Orio, A., Ovegård, M., Hentati Sundberg, J. & Hjelm, J. 2019. Östersjöns torskar illa ute. – Fauna och Flora 114(2): 2–9.

Till Artfakta
Till Dagens natur

Fakta:

I artikelflödet Dagens natur hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och svensk naturvård. Tipsa gärna redaktionen om du har en nyhet eller idé. Mer om Dagens natur.

Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se