Gråkråka och svartkråka behandlas olika i olika listor runt om i världen. Till exempel betraktas gråkråka Corvus cornix och svartkråka C. corone som två olika arter av IOC (International Ornithological Congress), HBW/Birdlife och eBird, medan de i Sverige ses som underarter (SOF Birdlife, Sveriges Ornitologiska Förening). I Sverige gäller därmed att arten heter kråka C. corone, med underarten gråkråka C. corone cornix, och att svartkråka C. corone corone är en underart av kråka. För att ytterligare komplicera bilden kan nämnas att Hadoram Shirihai och Lars Svensson i det nyligen publicerade storverket Handbook of Western Palearctis Birds betraktar svartkråka och gråkråka som två olika arter.
Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.
Gråkråka, i Sverige betraktad som Corvus corone cornix, men av många fågeltaxonomer betraktad som Corvus cornix. Foto: Tomas Carlberg
Kråka av underarten gråkråka häckar i hela landet, medan svartkråkan närmast häckar i sydvästra Danmark. Svartkråkor observeras tillfälligt företrädesvis i Götaland och Svealand med ströfynd i Norrland. De flesta fynden av svartkråka görs under våren med en topp första veckan i maj. Vad kan man då säga om dessa svartkråkor? Skiljer de sig genetiskt från gråkråkor?
– Europeiska svartkråkor och gråkråkor är genetiskt oerhört lika varandra. I en storskalig genetisk studie noterades endast 83 konstanta skillnader mellan dessa båda taxa (av sammanlagt 84 miljoner studerade skillnader inom den sammanlagda populationen). Av dessa 83 konstanta skillnader fanns 81 i en region med gener som kodar för färgteckning och synperception. Förvånande nog visade det sig dessutom att tyska svartkråkor var genetiskt betydligt mer lika gråkråkor (80 %) än spanska svartkråkor – trots den stora skillnaden i utseende, säger professor Per Alström vid ArtDatabanken och Uppsala universitet.
Svartkråka, i Sverige betraktad som Corvus corone corone, men av många fågeltaxonomer betraktad som Corvus corone, alltså som egen art skild från vår gråkråka. Foto: Hans Bister, Ottenby, Öland 2 juni 2010.
I Artportalen rapporteras flest kråkor under den första januariveckan; inte för att det finns flest kråkor då, utan för att det är då som många vill bokföra kråka på sin årslista (se figur). Eftersom vi normalt bara har en kråka blir namnet kråka synonymt med gråkråka. Vi benämner inte svartkråka som bara kråka.
Antalet observationer av kråka (inkl. gråkråka och svartkråka) som rapporterats per vecka i Artportalen åren 2008-2017.
I Artportalen är alla tre namnen tillgängliga vid rapportering. Under åren 2000–2014 dominerar fynden av kråka helt över fynden rapporterade som gråkråka, som egentligen avser samma sak. I och med lanseringen av nya Artportalen börjar dock namnet gråkråka öka i förhållande till namnet kråka (se figur). Vad denna ökning beror på är obekant. Har den bara med Artportalens nya gränssnitt att göra, eller påverkas rapportörerna av någon annan faktor?
Andelen kråkor som rapporteras som underarten gråkråka i Artportalen ökar kraftigt från och med år 2015.
Är det bättre att rapportera gråkråka än kråka när orden betyder samma sak? Söker man på kråka i Artportalen får man med alla gråkråkor men också alla svartkråkor. Generellt sett gäller att ju noggrannare man är vid rapporteringen, desto mer användbar blir informationen. Det är alltså en rekommendation att rapportera vår vanliga kråka som just gråkråka.
Antalet rapporterade observationer av svartkråka per år i Sverige, åren 2000-2018. Observera att samma svartkråka kan generera många observationer.
Till sist en ”varning” för förväxlingsrisken mellan svartkråka och ung råka. På nära håll ser man att svartkråkans näbb är grövre och har trubbigare spets med mera krökt näbbrygg i spetsen.
Text: Johan Nilsson & Tomas Carlberg
Foto: Tomas Carlberg & Hans Bister
Gråkråka i Artfakta
Tomas Carlberg var redaktör från 2017 till oktober 2019.
