Kraftsamling behövs för att rädda Västerhavet och Östersjön

Det tål att upprepas: nu behövs en kraftsamling för att förbättra situationen i Västerhavet och Östersjön. Utöver nationella åtgärdsprogram är det nödvändigt med internationellt samarbete för att tillståndet i den svenska havsmiljön ska förbättras. Det visar Sveriges senaste rapportering av art- och habitatdirektivet till EU.

Bevarandestatusen bedöms som dålig i sex av sju naturtyper i atlantisk region, samt i fyra av sju naturtyper i Östersjöregionen. För laguner som rapporteras i boreal respektive kontinental region har ingen förändring i bevarandestatus skett, utan den är fortsatt dålig. Det är främst bristande kvalitet i habitaten och dåliga framtidsutsikter som gör att många marina naturtyper inte uppnår gynnsam bevarandestatus (GYBS).

Kvaliteten är bristfällig för naturtypernas struktur, funktion och typiska arter. Typiska arter är arter som är viktiga för naturtyperna, och kvalitetsbedömningen påverkas bland annat av dålig fiskhälsa, avsaknad av stora rovfiskar och krympande musselbankar på Västkusten. Övergödningen är fortfarande ett problem, trots vissa förbättringar framför allt på Västkusten. Fysisk påverkan är ett hot mot framför allt kustnära naturtyper, och trycket är högre i marin atlantisk region än i marin Östersjöregion. Stabila eller negativa trender tillsammans med framtida hot gör att även framtidsutsikterna bedöms som otillfredsställande eller dåliga.

För de marina naturtyperna är underlagen i många fall bristfälliga. Det saknas en uppföljning för habitatdirektivets marina naturtyper, och i många fall även en grundläggande biologisk kartering, speciellt utanför skyddade områden. Nya underlag i rapporteringen har tillkommit för bland annat förekomst av estuarier (flodmynningar), blottade ler- och sandbottnar, samt även för fysisk påverkan i kustzonen.

I rapporteringen 2019 bedöms fler naturtyper ha dålig status jämfört med rapporteringen 2013. Bakom förändringarna ligger en kombination av bättre kunskap, reella förändringar och tekniska förändringar i rapporteringen. Trots att de åtgärder som genomförts lett till synliga effekter blir inte den samlade bedömningen bättre, då övrigt påverkanstryck och framtida hot påverkar utfallet.

Figur 1. Bedömning av marina naturtyper i art- och habitatdirektivet per biogeografisk eller marin region för 2019

Figur 2. Sveriges tre biogeografiska (alpin, boreal och kontinental) och marina (östersjö och atlantisk) regioner som ska rapporteras till EU. 

Text: Anna Westling & Christina Halling
Foto: Johan Samuelsson

Till Dagens natur