Kärlväxter i ängs- och betesmarker

Senast ändrad: 21 mars 2024
Växt med uppåtriktade blad, vita små ägg och två synliga, blå blommor i toppen,. Foto

[Publicerad 2023-06-28]. Sommaren är en härlig tid för den som är intresserad av kärlväxter. Nästan hälften av de bofasta kärlväxterna i Sverige finns i gräsmarker, och många av de arter som idag minskar är knutna till ogödslade hävdade marker. Nu finns artbeskrivningar för ett hundratal ängs- och betesmarksväxter, med bland annat vegetativa karaktärer, och en bestämningsnyckel till alla svenska gentianaväxter.

För att vara säker på artbestämning av kärlväxter behöver man ofta titta på små detaljer, men flera av arterna går att känna igen om man bara vet vad man ska titta på. I Artfakta finns en digital bestämningsnyckel för gentianaväxter och separata släktesnycklar för aruner, gentianor och gentianellor, samt artbeskrivningar. Familjen omfattar 16 arter som är funna i Sverige samt därtill flera underarter och varieteter. Flera av dessa är rödlistade, växer i hävdgynnade marker och påverkas negativt av igenväxning. De känns bland annat igen på sina motsatta, oskaftade blad och kala upprätta stjälkar. Bladen är hela och bågnerviga med helbräddad kant och de tratt- eller klockformiga, sambladiga blommorna är 4–5-taliga.

 

Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.

 

Klockgentiana är en av de arter som är både rödlistad och ingår i listan över signalarter inom ängs- och betesmarksinventeringen samt har ett åtgärdsprogram. Den är en flerårig senblommande ört som växer på fuktiga gräs- och hedmarker i sydvästra Sverige. Arten har en vackert blå blomma i stjälkens topp och kännetecknas i vegetativt tillstånd av sin upprätta stjälk och sina många mörkgröna stjälkblad med nedvikta kanter. På bilden av klockgentiana ovan ser man också små ägg från den likaledes rödlistade alkonblåvingen Phengaris alcon, vars larver är beroende av klockgentiana som värdväxt.

Gröna blad på liggande växt på marken. FotoKänner du igen rosettbladen hos Sveriges nationalblomma, liten blåklocka (Campanula rotundifolia)? Foto: Mira Rawet.

Att artbestämma utan blommor

Eftersom arter i ängs- och betesmarker ofta är nedbetade eller inte blommar behöver man ibland kunna känna igen dem även genom att titta på blad, strån och fruktställningar. Liten blåklocka har till exempel linjära, oskaftade stjälkblad med hel kant medan rosettbladen är cirka 1 cm breda, trubbtandade och rundat njur- till hjärtformade med långa skaft. Slåttergubbe är omisskännlig när den är i blom men kan i vegetativt tillstånd kännas igen på sina ljusgröna rosettblad.

Gula blommor med fåbladiga, smala stjälkar på grön äng. FotoSlåttergubbe (Arnica montana) är en flerårig, upp till en halvmeterhög, korgblommig växt med helbräddade, 5–10 cm långa, ljusgröna rosettblad. Foto: Kill Persson.

Genom ett samarbete mellan Jordbruksverket och SLU Artdatabanken finns nu artbeskrivningar för 116 arter inklusive de 70 signalarterna inom ängs- och betesmarksinventeringen, både i Artfakta och i form av fälthandboken ”Strån & blad – vegetativa karaktärer hos hävdgynnade arter i ängs- och betesmarker”. Nyckeln går till ett begränsat urval av arter eller grupper av snarlika arter, och för att underlätta artbestämningen finns länkar till förväxlingstaxa. För varje art finns också information om ekologi och signalvärde samt huruvida arterna är typiska eller karakteristiska för någon av naturtyperna i EU:s art- och habitatdirektiv eller är positiva indikatorer inom NILS, Nationella Inventeringar av Landskapet i Sverige. Listan över signalarter inom ängs- och betesmarksinventeringen kommer att bli sökbar som naturvårdslista i Artfakta under året.

Text: Mira Rawet, Kill Persson, Liselott Sjödin Skarp och Sebastian Sundberg.

 

 

Jordbruksverket driver sedan år 2002 en inventering av ängs- och betesmarker i syfte att samla information om hävdberoende natur- och kulturmiljövärden. Resultaten används bland annat vid uppföljning av de svenska miljökvalitetsmålen, vid genomförande och uppföljning av delar av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och internationell rapportering samt inom forskning, fysisk planering och av intresserade lantbrukare och allmänhet. Sammanlagt har drygt 80 000 ängs- och betesmarker, fördelade på mer än 300 000 hektar över hela landet, inventerats. Resultaten finns i databasen TUVA och observationerna går att söka fram via SLU Artdatabankens webbapplikationer.

Fakta: