Havsnejonöga − Sveriges mest hotade fisk

I samband med en omfattande inventering av havsnejonöga i Halland sommaren 2008 beräknades det svenska beståndet uppgå till mellan 1500 och 1800 lekfiskar. Sedan dess har det skett en dramatisk minskning och under de senaste tre årens inventeringar har det inte ens noterats 100 individer. Parallellt med den kraftiga minskningen har arten försvunnit från flera av de vattendrag där arten noterades så sent som i början av 2010-talet. Sommaren 2022 noterades arten från sammanlagt 8 avrinningsområden mellan Rönne å i söder och Örekilsälven i norr.

Den sista i sitt slag? Foto: Johan Hammar

Havsnejonöga är den största av de tre arter nejonögon som hittats i Sverige. En lekmogen individ är normalt 70 till 100 centimeter, i undantagsfall kan de bli över en meter långa och väga över två kg.

Från filtrerare till rovdjur

Argten har en komplex livscykel som sträcker sig över sju till tio år. De första fem till åtta åren lever de blinda larverna nedgrävda i mjukbottnar där de livnär sig på att filtrera alger och fint nedbrutet växtmaterial. När larverna nått en längd av cirka 15 centimeter sker en fullständig metamorfos (omvandling) och från att ha varit en fridfull filtrerare övergår havsnejonögat till att vara ett parasitiskt rovdjur. I samband med metamorfosen vandrar havsnejonögat ut i havet där sedan huvuddelen av tillväxten sker.  Efter ett till tre år i havet vandrar de lekmogna fiskarna upp i ett vattendrag för att leka. Uppvandringen sker under försommaren när vattennivåerna börjar sjunka, i god tid inför leken i slutet av juni och början av juli. I motsats till lax och öring kan havsnejonögat inte hoppa, och traditionella fisktrappor utgör därför definitiva vandringshinder. Havsnejonögat utnyttjar samma lekmiljöer som laxen, men larvernas uppväxtmiljöer ser helt annorlunda ut. För att föryngringen ska lyckas krävs därför varierade vattendrag med en naturlig flödesdynamik.

Lekande individer av havsnejonöga. Foto: Johan Hammar

Åtgärder som inte fungerar

Under de senaste 30 åren har det genomförts många åtgärder för att gynna lax i vattendrag längs västkusten. Havsnejonögat kan dock inte utnyttja alla laxens lekbottnar då den inte kan ta sig tillräckligt långt upp i vattendragen. Larverna behöver bakvatten och lämpliga mjukbottnar, miljöer som ofta försvunnit när vattendragen rensats eller helt enkelt ”städats bort”. I vattendrag där lekplatserna ligger nära havet finns dessutom en risk att de små larverna spolas ut i havet i samband med höga flöden. De nymetamorfoserade nejonögonen ska sedan ta sig ut i havet där de ska hitta lämpliga bytesfiskar. Något som inte är helt enkelt på grund av avsaknaden av stor fisk i havet. Den uppvandrande fisken attraheras av feromoner som utsöndras av de nedgrävda larverna, och vattendrag där det saknas larver tappar därför det mesta av sin attraktionskraft.

Sammantaget befinner sig det svenska beståndet av havsnejonöga i en kraftigt nedåtgående spiral och det kommer att krävas omedelbara och kraftfulla åtgärder för att rädda kvar arten i landet.

Text: Mikael Svensson

På uppdrag av länsstyrelserna i Skåne, Halland och Västra Götaland har naturfotograf Johan Hammar tagit fram en film som på ett enkelt sätt informerar om arten och den besvärliga situationen. Se filmen här!

Filmen om Havsnejonöga på Youtube