Hårig strimbock: ny vattenlevande skalbagge påträffad i Sverige

Senast ändrad: 21 mars 2024

[Publicerad 2018-08-13]. Hårig strimbock (Macroplea pubipennis) är en akvatisk skalbaggsart, som hittills endast har hittats i Finland och Kina. Arten har nu påträffats för första gången i Sverige, i samband med Länsstyrelsens undervattenskarteringar i Norrbottens län. Arten är bristfälligt känd, fridlyst i Finland och listad både i Habitatdirektivet och i HELCOM:s röda lista.

Den 5 juli 2018 kartera de Länsstyrelsens marinbiologer undervattensnaturen i en vik utanför Piteå och stötte på två skalbaggar, som visade sig tillhöra en art som var ny för landet: hårig strimbock Macroplea pubipennis. Strimbockar (Macroplea sp.) är upp till en centimeter långa, växtätande skalbaggar, som hela sitt liv vistas under vattenytan. Förutom hårig strimbock är ytterligare två arter av strimbockar kända i Sverige: spetsstrimbock Macroplea appendiculata och trubbstrimbock M. mutica. Dessa tre arter kan lätt förväxlas sinsemellan, och de kan dessutom förekomma sida vid sida. Därför bör kartering av arterna ske med omsorg.

 

Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.

 

Strimbockar kan vara svåra att få syn på, och kartering kräver ett övat öga. Eftersom djuren är så små, görs artbestämningen med lupp eller mikroskop. Foto: Petra Pohjola/Länsstyrelsen i Norrbottens län

Hårig strimbock är turligt nog den lättaste att känna igen i trion av strimbockar. Arten är täckt av lång och tät behåring, som kan ansamla sediment och därmed få individen att se smutsig ut. Dess halssköld saknar de två karakteristiska avlånga, mörka fläckarna som de två andra arterna har (även om de kan vara mycket svaga). Täckvingarnas bakspetsar är dessutom trubbigare än hos de två andra arterna (tänk siluetten av myrstackar jämfört med rosentaggar). Bakfötternas tredje och fjärde segment är korta och breda. Till sist kan formen av strimbockens hanliga könsorgan användas vid artbestämning, men detta kräver en stadig hand och lite grävande.

Hårig strimbock Macroplea pubipennis känns lättast igen på sin hårighet, som i fält kan ansamla sediment. Även avsaknaden av de två mörka fläckarna på halsskölden är uppenbar. Foto: Petra Pohjola/Länsstyrelsen i Norrbottens län

Den första observationen av hårig strimbock har varit förväntad i Sverige, eftersom arten är påträffad längs den finska kusten, ända upp till Bottenviken. Fyndet gjordes i juli utanför Piteå i Norrbottens län, i en för arten typisk miljö; en skyddad vik med mjuk botten och föga mänsklig påverkan. Här hittades ett par av hårig strimbock, i för årstiden typiskt läge, med hanen ridande på honans rygg. Kärleksparet satt på ålnate Potamogeton perfoliatus, som växte på några meters avstånd från vasskanten på cirka 40 centimeters djup. Växtligheten i viken dominerades av kransalger, men potentiella värdväxter för strimbocken – ålnate och knoppslinga – var jämnt utspridda bland kransalgerna. Kända värdväxter för strimbockar är olika arter av nateväxter, slingeväxter och hårsärv.

Ovan- och undervattensnatur från fyndplatsen. Värdväxterna ålnate och knoppslinga kan ses i bakgrunden av undervattensbilden. Bilder: Petra Pohjola/Länsstyrelsen i Norrbottens län

Förekomsten av hårig strimbock och övriga strimbockar är överlag dåligt känd, antagligen på grund av svårigheterna med undervattensinventering. Stora delar av den akvatiska naturen är fortfarande outforskad, och undervattensinventeringar har i stora delar av landet endast påbörjats. I Sverige, Estland och Finland har strimbockar under de senaste åren väckt intresse, och kännedomen om deras förekomst har ökat. Fortsatta karteringar krävs dock för att visa hur allmän hårig strimbock är i Sverige.

Tack till Håkan Ljungberg vid ArtDatabanken, som bekräftat artbestämningen och hjälpt till med fakta.

Text och foto: Petra Pohjola

 

Tomas Carlberg var redaktör från 2017 till oktober 2019.