SLU-nyhet

Granträdnuding – ännu en ny nakensnäcka för Sverige

Publicerad: 21 december 2018
Ny art för Sverige: granträdnuding (Dendronotus europaeus). Foto: Klas Malmberg

I november 2018 insamlade Klas Malmberg fem exemplar av vitaktiga nakensnäckor som var misstänkt lika en art som beskrevs vetenskapligt i april 2017. Kunde det vara den arten? Ja, det visade sig vara Dendronotus europaeus, en för Sverige ny art som nu fått namnet granträdnuding.

Fem vitaktiga nakensnäckor påträffades i början av november på 12 meters djup vid Brimskär, som är ett ytterskär utanför Smögen. Marinbiologen och fotografen Klas Malmberg insåg genast att det rörde sig om trädnudingar, släktet Dendronotus, vilka ofta är variabla i form och färg, vilket försvårar en säker bestämning enbart på yttre karaktärsdrag. Några individer insamlades och sändes till forskarna Tatiana Korshunova och Alexander Martynov i Moskva, som är huvudförfattare till den vetenskapliga beskrivningen av Dendronotus europaeus. Arten beskrevs från exemplar insamlade vid Sognefordens mynning i västra Norge, Strangford Lough i Nordirland samt från Isle of Man utanför Englands västkust. Den har därefter även påträffats vid Oslofjordens mynning samt vid Hollands kust i södra Nordsjön. Därför var det inte otänkbart att den kunde dyka upp även vid den svenska västkusten. De ryska forskarna gjorde en DNA-analys som bekräftade artidentiteten som Dendronotus europaeus, vilket alltså utgör en ny art för Sverige!

Granträdnuding Dendronotus europaeus (insamlat exemplar fotograferat i blackbox). Foto: Klas Malmberg

På svenska har arten fått namnet granträdnuding, vilket vi strax ska förklara. Snäckan blir maximalt 10 cm lång. Kroppsformen är avlång och högrest, med raka och nästan parallella sidor. Kroppsfärgen finns i två distinkta former, varav den ena är enhetligt mjölkvit, med eller utan en svag ton av gulorange, samt med spridda små mörka prickar. Den andra färgvarianten, som hittills inte påträffats i Sverige, är spräckligt brunröd med breda strimmor av vitt pigment på ryggsidan. Framtill på huvudet sitter en munflik med stora och rikt förgrenade utskott. Huvudtentaklerna, som kallas rinoforer på nakensnäckor, sitter i långa höljen som har förgrenade utskott vid kanten på öppningen. Av dessa är ett utskott påfallande långt och ofta bakåtriktat. På ryggen sitter stora, förgrenade ryggutskott, som är placerade längs ryggens sidokanter. Ryggutskotten har en lång rak primärstam som är spetsigt avsmalnande. På den sitter kortare sekundära grenar, vilka har rikligt med ytterligare tertiära förgreningar med spetsiga toppar. Helhetsintrycket av ryggutskotten är likt unga granplantor eller spretiga julgranar.

Den vita formen av granträdnuding kan närmast förväxlas med den mycket ovanliga arten spetsträdnuding Dendronotus niveus, som också har ryggutskott som är spetsigt avsmalnande, men med långa och ogenomskinligt vita toppar. Spetsträdnuding lever dessutom på betydligt större djup. Förväxlingsrisk finns även med den allmänt förekommande vita formen av mjölkträdnuding Dendronotus lacteus, men den har tydligt tjockare bas på ryggutskotten. Den har heller inga långa utskott på kanten av rinoforhöljena. Den fjärde arten i svenska vatten, fransträdnuding Dendronotus frondosus, kan också vara vit i kroppsfärgen, men har tunnare, halvgenomskinlig kroppsvägg så att inre organ skymtar igenom, samt betydligt kortare ryggutskott. Fransträdnudingen kan tidvis vara mycket talrik, men har oftast betydligt mindre kroppsstorlek än granträdnuding.

Granträdnudingen livnär sig främst på den stora solitära hydrozoen Tubularia indivisa, som ibland kallas större rörpolyp. Troligen har nakensnäckan en livscykel liknande den hos de övriga tre arterna av trädnuding i svenska vatten.

Granträdnuding Dendronotus europaeus i sin naturliga miljö, här på en klippa vid Brimskär, Smögen, på 12 m djup. Foto: Klas Malmberg

Man kan ju fråga sig hur denna decimeterstora nakensnäcka undgått att upptäckas tidigare. Har den nyligen invandrat eller har den funnits där på undervattensklipporna vid Smögen i evinnerliga tider? Det senare är nog det mest troliga, då vi först nu börjat lära oss att finna och särskilja de olika arterna av trädnudingar, med hjälp av avancerad dykning och moderna analysmetoder. Artkomplexen inom släktet Dendronotus är inte helt utredda ännu, vilket innebär att fler arter sannolikt upptäcks i framtiden.

Text: Kennet Lundin och Klas Malmberg
Foto: Klas Malmberg

Till Artfakta

Till Dagens natur

Fakta:

I artikelflödet Dagens natur hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och svensk naturvård. Tipsa gärna redaktionen om du har en nyhet eller idé. Mer om Dagens natur.

Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se