De svenska rödlistorna för hotade arter 1975-2000

Oron för tillståndet för Sveriges arter ökade under 1960- och 70-talen i takt med det storskaliga trakthyggesbruket, älvutbyggnaderna, modernisering av odlingslandskapet där öppna marker ofta förvandlades till granplanteringar, övergödning och algblomningar i sjöar och vikar, försurning och ökade halter av miljögifter. Miljöarbetet tog fart och ett sätt som detta kanaliserades på var de första listorna över hotade arter i landet. Listorna behövdes för att belysa problemen och för att kunna prioritera åtgärder.

Första listan för hotade arter

Under första halvan av 1970-talet började flera personer i Sverige sätta samman listor över hotade arter, med inspiration från bland annat IUCN Red List of Threatened Plants från 1964 och Red Data Book for Mammals från 1966. Den första svenska versionen som publicerades togs fram 1975 av Ingemar Ahlén (1936-2021) på dåvarande Skogshögskolan.  Listan omfattade landlevande ryggradsdjur, det vill säga däggdjur, fåglar, grod- och kräldjur. Det var en kort skrift på endast några sidor. Bland de mest hotade arterna i denna lista, i kategorin Utdöende, kan nämnas järv, fjällräv, mellanspett, vitryggig hackspett, fjällgås, havsörn och lövgroda. Några av dessa är fortfarande hotade medan andra genom naturvårdsåtgärder har fått en betydligt bättre status, till exempel havsörn och lövgroda. Mellanspetten har dött ut från landet där den sista kända häckningen skedde i Östergötland 1980. Rödspov placerades 1975 i kategorin Utom fara, men är idag Starkt hotad (EN).

Den första svenska ”rödlistan”. Ryggradsdjur utom fiskar 1975.

SLU Artdatabanken grundades

1977 och 1980 kom något uppdaterade och mer officiella listor över landlevande ryggradsdjur som publicerades av Skogshögskolan och Naturvårdsverket. Även dessa togs fram av Ingemar Ahlén. Den första preliminära listan över hotade växter och svampar i skogen kom 1984 och ingick i boken Floravård i skogsbruket av Torleif Ingelög, Göran Thor och Lena Gustafsson. 1984 startades även Databanken för hotade arter som försöksverksamhet och fick 1990 formell status vid Sveriges lantbruksuniversitet, idag SLU Artdatabanken. I mitten av 1980-talet kom hotlistor för ytterligare artgrupper där kärlväxter var den första (1985). Under de följande åren publicerades listor över lavar, mossor och ett urval av ryggradslösa djur. Arbetet med dessa koordinerades av Databanken för hotade arter och flora- och faunavårdskommittéer tillsattes som bedömde status för de olika artgrupperna. Torleif Ingelög, Göran Thor och Tomas Hallingbäck ledde en stor del av arbetet med växter, lavar och svampar, medan Ingemar Ahlén, Bengt Ehnström och Martin Tjernberg gjorde detsamma med djuren. Experterna i de olika kommittéerna gjorde oumbärliga insatser i arbetet med listorna och åtföljande artfaktaböcker. De senare presenterade de hotade arterna i utförliga textavsnitt.

Första rödlistan

Den första sammanhållna publikationen för flera artgrupper kom 1990; kärlväxter, mossor, lavar och svampar. 1993 publicerades den första listan med benämningen Rödlista (Rödlistade evertebrater i Sverige) och detta blev därefter benämningen på dessa publikationer. Fortfarande var bedömningssystemet ett som Sverige tagit fram med inspiration från IUCN:s då gällande kategorier. 1995 fick Databanken för hotade arter nytt namn, ArtDatabanken.

Under denna period identifierades behovet av ett system som var jämförbart mellan länder. Ulf Gärdenfors på ArtDatabanken var aktiv medlem i IUCN:s globala kommitté för rödlistor som utvecklade det rödlistesystem vi har idag, och var tongivande speciellt i framtagande av kriterier för hur systemet skulle användas på regional och nationell nivå.

Text: Ulf Bjelke