Akut hotade arter – nära att försvinna?

I Rödlista 2020 återfinns 219 svenska arter i kategorin Akut hotad (CR), vilket är nästan tio procent av alla hotade arter. Av dessa är 38 arter nya i kategorin och 181 arter är kvar sedan Rödlista 2015. Sex av de akut hotade arterna (CR) i Rödlista 2015 har i Rödlista 2020 klassats i kategorin Nationellt utdöd (RE).

Majoriteten av de akut hotade arterna är relativt okända för allmänheten men det finns flera undantag: ål, pigghaj, flodkräfta, vitryggig hackspett, fjälluggla, fjällgås, järnek och skogsalm.

Det finns flera orsaker till varför antalet akut hotade arter som dör ut är lägre än förväntat. En är att de blir uppmärksammade och tilldelas mer naturvårdsmedel, exempelvis genom åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP). Femtio av de akut hotade arterna är eller har varit föremål för ÅGP (tio av dessa är avslutade eller avbrutna). Vidare får en del hotade arter skyddade områden utpekade åt sig. För akut hotade fiskarter skapas ofta starka restriktioner vad gäller kommersiellt och privat fiske. Lokala naturexperter intresserar sig ofta för de mest hotade arterna och värnar om dem genom upprepade återbesök och larmar om läget ser ut att försämras. Detta kan ske organiserat genom flora- eller faunaväkteri.

Vitryggig hackspett är Akut hotad, främst beroende på att Sverige har brist på äldre, lövrika skogar. Situationen för arten är bättre i de flesta grannländerna. Grönt markerar områden där minst 9 procent av skogen i ett 55 km² stort område utgörs av lövskog. Minst 9 procent lövinslag över större områden har visat sig vara ett viktigt tröskelvärde för vitryggig hackspett. Sedan kartan togs fram under 00-talet har lövandelarna ökat en aning i Sverige, men av allt att döma kvarstår mönstren som denna bild visar. Omfattande åtgärder och anpassningar av skogsbruket inom stora områden har gjorts för att på sikt gynna ”vitryggen”, som har varit en symbolart inom det svenska naturvårdsarbetet i skogen under flera decennier. Foto: Alastair Rae. Figur från Grzegorz Mikusiński, SLU och åtgärdsprogrammet för vitryggig hackspett.

En annan faktor är att för många arter, till exempel svårfunna eller -identifierade ryggradslösa djur och kryptogamer, är det svårt att vara säker på om en art verkligen finns kvar eller har försvunnit. Det finns gott om exempel på arter som förekommit på ett fåtal lokaler men sedan inte återfunnits på många år, men så dyker de upp igen. Detta faktum leder till att flera arter ligger kvar i kategorin Akut hotad (CR) fast de i verkligheten mycket väl redan kan vara nationellt utdöda.

För några akut hotade arter finns det dock inte så mycket att göra mer än att övervaka dem, så att de inte utraderas av misstag. I vissa fall är det okänt varför en art har minskat drastiskt eller har en mycket liten population vilket gör det svårt att bedöma hot och genomföra lämpliga åtgärder. Ett exempel är stor skålsnäcka som plötsligt minskade snabbt under 1980-talet på sina lokaler längs norra Bohuskusten.

Text: Sebastian Sundberg och Ulf Bjelke

Till Dagens natur