SLU-nyhet

Korthalsad majbagge – ny kunskap om värdbiarter

Publicerad: 19 april 2018
Korthalsad majbagge (Meloe brevicollis). Foto: Helena Lager

Majbaggar är skalbaggar som utvecklas i bon av solitärbin, där de äter upp både bilarver och förrådet av pollen och nektar. Av fyra svenska arter majbaggar är tre rödlistade, och korthalsad majbagge har ett åtgärdsprogram. En brittisk studie har gett ny värdefull kunskap om artens biologi, som ger nytt hopp i det svenska arbetet med att bevara en av våra mest hotade skalbaggar och dess miljöer.


Förr fanns korthalsad majbagge Meloe brevicollis på olika slags torra, öppna gräsmarker norrut ända till södra Dalarna, men i det moderna odlingslandskapet finns få lämpliga miljöer kvar. Populationen har kraschat och i nuläget är arten endast känd från ett begränsat område på Öland och en isolerad förekomst i södra Uppland. Inom åtgärdsprogrammet (Sörensson & Mårtensson 2007) har både eftersök, övervakning och åtgärder försvårats av att kunskapen om artens biologi varit bristfällig, men i och med den nya brittiska rapporten har kunskapsläget förbättrats.

I sanddyner på ön Coll vid Skottlands västkust upptäcktes korthalsad majbagge 2009. Bifaunan i området är artfattig och domineras av florsidenbi Colletes floralis, som därför tidigt misstänktes vara värdarten. Under 2017 hittades larver av korthalsad majbagge i 7 av 22 utgrävda bon av florsidenbi (Silvey 2017), vilket är första gången denna majbagge säkert kan knytas till en specifik biart. I södra England – där florsidenbiet inte förekommer – misstänker man att den närstående arten korgsidenbi C. similis i stället kan fungera som värdart (Steven Falk, pers. komm.).

Väggsidenbi Colletes daviesanus, en nära släkting till de i texten omnämnda värdbiarterna. Foto: Niklas Johansson


I Sverige är både florsidenbi och korgsidenbi utbredda och tänkbara som värdarter. De gräver bon i marken som består av en mer eller mindre vertikal huvudgång med 5–6 celler (kammare), vilka impregneras med ett vattentätt sekret och sedan fylls med en lös blandning av nektar och pollen vari ägget placeras. Det lösa cellinnehållet är utmärkande för just sidenbin och närstående släkten, och det tillför en extra risk i den unga majbaggelarvens redan komplicerade tillvaro – den riskerar helt enkelt att drunkna i maten (Silvey 2017).

När eftersöket nu kan fokuseras på kända förekomster av två värdbiarter som båda har en stor utbredning i Sverige ökar chansen att lokalisera tidigare okända förekomster av korthalsad majbagge. Kunskapen ger också bättre möjligheter att skräddarsy åtgärder för att bevara artens livsmiljöer.

 

Text: Håkan Ljungberg och Niklas Johansson
Foto: Helena Lager och Niklas Johansson


Referenser
Silvey, J. 2017. The solitary bee Colletes floralis Eversmann as a host of Meloe brevicollis Panzer (Meloidae) in Scotland. The Coleopterist 26(3): 143-146.

Sörensson, M. & Mårtensson, B. 2007. Åtgärdsprogram för bevarande av korthalsad majbagge (Meloe brevicollis). Naturvårdsverket, Rapport 5651.

Till Artfakta
Till  Dagens natur

 

Tomas Carlberg var redaktör från 2017 till oktober 2019.

Fakta:

I artikelflödet Dagens natur hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och svensk naturvård. Tipsa gärna redaktionen om du har en nyhet eller idé. Mer om Dagens natur.

Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se