Går det bra eller dåligt för smålommen?

Lommarna har en lång tradition i fågelskyddsarbetet. När Projekt LOM startades upp 1994 var det mot bakgrund av farhågor för en låg ungproduktion och en komplex hotbild. Snart ett kvartssekel senare är bedömningen att det går ganska bra för storlommen, medan det är mer bekymmersamt för smålommen.

En smålom Gavia stellata sträcker på vingarna i häckningstjärnen. Foto: Kristina Eriksson

Under senare år har Projekt LOM:s bedömningar av häckningsutfallet avseende smålom byggt på information från ungefär 150 par, eller 9 % av den svenska populationen. Men underlaget varierar mellan åren och landets olika delar. För hela landet – utom för insjöfiskande smålommar i Norrland – ligger den genomsnittliga ungproduktionen under det riktmärke på 0,8–0,9 ungar per par och år som vi bedömer vara minimum för att balansera mot den årliga dödligheten (diagram 1). Riktvärdet bygger på överlevnadsberäkningar för smålommar ringmärkta som årsungar i Sverige från 1950-talet och framåt.

Diagram 1. Smålommens ungproduktion 1994–2017. Sydsvenska höglandet avser den åtminstone på kartbilden isolerade populationen i Västergötland, Halland, Småland och Östergötland. Svealand inklusive Dalsland är smålommens svenska kärnområde med ungefär en tredjedel av populationen. Kusthäckande smålommar i Norrland avser par inom en zon på 10 km utefter kusten, som kan antas hämta fisk till ungarna i havet i stor utsträckning. Linjerna vid 0,80 resp. 0,90 avser riktvärdet för bedömningar av om ungproduktionen har varit tillräcklig för att uppväga den årliga dödligheten.

Mer bekymmersamt är att ungproduktionen långsiktigt har försämrats i hela landet. Den negativa utvecklingen är statistiskt verifierad och kan kopplas till en försämrad kläckningsframgång. Resultat från undersökningar både i Sverige och på andra håll visar att predation är den viktigaste orsaken till att häckningar misslyckas under ruvningen, och detta leder till frågor om en förändrad predationsbild.

Diagram 2. Index från Svensk Fågeltaxerings standardrutter 1998–2017 avseende smålom. Notera att trenden för Götaland markant skiljer sig från den i Svealand och Norrland, och att det finns en indikation på samvariation mellan Svealand och Norrland.

I det här perspektivet är resultaten från Svensk Fågeltaxering om en positiv utveckling av smålomsbeståndet sedan slutet av 1990-talet (diagram 2) kanske en aning motsägelsefulla. För Sydsvenska höglandet finns en samstämmighet mellan dåligt häckningsutfall och en minskning, men i landets norra delar visar standardrutterna på en ökning, som ska ställas mot den negativa reproduktionstrenden. Men smålommen börjar häcka först när den är några år gammal, och lommarna är långlivade, så det kan dröja innan en försämrad ungproduktion resulterar i en minskning av antalet adulta fåglar i häckningsområdena.

Smålom Gavia stellata i häckningsmiljö. Artens ungproduktion har långsiktigt försämrats i hela landet. Den negativa utvecklingen är statistiskt verifierad och kan kopplas till en försämrad kläckningsframgång. Foto: Kristina Eriksson

Utan nätverket av inventerare och rapportörer i Svensk Fågeltaxering och Projekt LOM, plus information från Artportalen, hade vi inte kunnat få fram de här resultaten – medborgarforskning så god som någon.

Text: Mats O.G. Eriksson
Foto: Kristina Eriksson

Källor: Projekt LOM (årliga sammanställningar), Artportalen, Svensk Fågeltaxering, Fågelåret 2013: 33–47.

Till Dagens natur

Tomas Carlberg var redaktör från 2017 till oktober 2019.