Varg fanns under 1800-talet spridd över större delen av landet varefter den minskade kraftigt till följd av jakt och förföljelse. Arten blev utrotad från Sverige under 1970-talet, men kom snart in igen från Ryssland. Sedan dess har vargpopulationen vuxit till över 300 individer. Numera finns reproducerande vargar i Mellansverige, och då och då även i andra delar av landet.
För varg Canis lupus föreligger två stora hot, nämligen försämrad genetisk status till följd av inavel samt illegal jakt. Vargen rödlistas på grund av en liten population. Beståndet har minskat något och passerade gränsen mellan kategorierna Sårbar (VU) och Starkt hotad (EN). Enligt IUCN:s (Internationella Naturvårdsunionens) kriterier ligger gränsen vid 250 reproducerande (könsmogna) individer. Populationsskattningen baseras på inventeringsresultatet från 2018-2019, samt att 70% av individerna i populationen är könsmogna.
Vilka åtgärder behövs?
För att erhålla en långsiktigt livskraftig stam måste vargar med östligt ursprung ges möjlighet att etablera och reproducera sig i syfte att minska graden av inavel. Det behövs då ett kontinuerligt flöde av genetiskt effektiva invandrare (dvs. individer som reproducerar sig) som tillåts ta sig till områden söder om rennäringsområdet. Eftersom varg kan ge sig på tamboskap, oftast får, är det viktigt att sätta upp rovdjursavvisande stängsel inom vargrevir. Illegal jakt på varg har bedömts öka på senare tid, den behöver stävjas.
Rödlistebedömnig
Varg är rödlistad i kategorin Starkt hotad (EN) på grund av liten population. I Rödlista 2015 klassades varg i kategorin Sårbar (VU).
