Rödlista 2015 - sammanfattning

Senast ändrad: 25 oktober 2023
Myrstarr. Blomknopp mot grön bakgrund.Foto.

Resultatet som presenteras i Rödlista 2015 visar inte någon märkbar förbättring för den biologiska mångfalden i Sverige på en övergripande nivå. Det förefaller snarare som att den negativa påverkan svenska arter utsätts för, har varit konstant de senaste 15 åren.

Den hastighet med vilken Sverige förlorar artmångfald har varken ökat eller minskat sedan 2010. I Rödlista 2015 har 4 273 av 21 600 bedömda arter klassats som rödlistade (NT, VU, EN, CR, RE eller DD) varav 2 029 arter som hotade (VU, EN eller CR). Att antalet rödlistade och antalet hotade arter har ökat sedan 2010 beror främst på att fler arter bedömts. Antalet rödlistade arter motsvarar 19,8 % av det totala antalet bedömda arter och ligger på samma nivå som i tidigare rödlistor (2000, 2005 och 2010). Några ljuspunkter går ändå att se  situationen för groddjur och stora däggdjur har förbättrats sedan 2000, till stor del tack vare lyckade naturvårdsåtgärder och/eller ny lagstiftning.

Vi har valt att lyfta fram fem viktiga punkter

  1. Skogen och jordbrukslandskapet är de artrikaste landskapstyperna - de är viktiga för ca 1 800 respektive 1 400 arter och utnyttjas av ytterligare flera hundra arter. Skogsavverkning och igenväxning är de två faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige båda utgör hot mot vardera ca 30 % av de rödlistade arterna. Avverkning av gammal skog eller tidigare extensivt brukade skogar är en av de främsta orsakerna till att skogslevande arter blir rödlistade. För att vända trenderna med fortsatt minskande populationer behöver oskyddade skogsmiljöer med rödlistade arter bevaras långsiktigt. Igenväxning förekommer i flera typer av miljöer; i slåtter-, ängs- och betesmarker såväl som skogs- och myrmark. Orsakerna till igenväxning är flera, främst upphörd hävd (bete och slåtter) och brist på återkommande störningar (t.ex. brand och översvämning), men även trädplantering, gödsling, kvävenedfall, dikning och ett varmare/torrare klimat. 
  2. Havsmiljön är utsatt för stora och snabba habitatförändringar, och är dessutom den landskapstyp där kunskapsbristen är störst. Av rödlistade arter i havet är 53 % placerade i kategorin kunskapsbrist (DD). Flertalet av de hotade arterna rödlistas på grund av att deras utbredningsområden minskat. Bottentrålning påverkar stora arealer och är det identifierade enskilda hot som påverkar flest arter. Övergödning och gifter påverkar en stor del av vår havsmiljö, och många arter som tidigare var vanliga nära kusten finns nu endast kvar på utsjöbankarna. 
  3. För många rödlistade arter är s.k. mosaikartade landskap betydelsefulla – dvs. miljöer som innehåller mer än två olika landskapselement, t.ex. brynmiljöer som innehåller både skog och öppen mark. För att förvalta landskapet på ett hållbart sätt och gynna dessa arter krävs att olika näringar samverkar (framför allt jord- och skogsbruket).
  4. Utdöenden sker inte bara på nationell nivå - de arter som kategoriseras som RE (Nationellt utdöd) - utan utdöenden sker även lokalt och regionalt för alla de arter vars förekomstarea och utbredningsområde minskar.
  5. SLU Artdatabankens bedömningar av tillståndet för Sveriges arter baseras både på expertkunskap och på data från olika källor – framför allt från Artportalen. Allmänhetens engagemang och rapporterna i Artportalen är en ovärderlig källa till kunskap om arters utbredning och status.

Fakta:

En nationell rödlista är en sammanställning av arters status (utdöenderisk) inom ett lands gränser. Arternas status bedöms med hjälp av ett antal kriterier, som omfattar skattningar av populationsstorlek, förekomst, utbredning och trender. Utifrån denna bedömning placeras arterna i olika kategorier.


Kontaktinformation

Karin Ahrné, kontaktperson rödlistning
SLU Artdatabanken
karin.ahrne@slu.se 018-672683

Ulf Bjelke, kontaktperson rödlistning
SLU Artdatabanken
018-672614

Anna Westling, projektledare Rödlista 2025
SLU Artdatabanken
anna.westling@slu.se, 018-672227