Våtmarker
Sverige är ett av världens tio våtmarksrikaste länder. Inom Europa har vi tillsammans med de övriga nordiska länderna den mest varierande uppsättningen av våtmarkstyper. Många hotade arter är knutna till våtmarker, särskilt till rikkärr och hävdade våtmarker. Det är dock nästan bara i norra Sverige som vidsträckta myrarealer utan mänsklig påverkan finns kvar.
Vad är en våtmark?
Våtmarker definieras som sådana marker där vatten under en stor del av året finns nära, under, i eller strax över markytan. Även vegetationstäckta vattenområden klassas som våtmarker.
Olika typer av våtmarker
Beroende på om våtmarkerna huvudsakligen får sin vattenförsörjning från nederbörd, markvatten eller vatten från sjöar och vattendrag respektive hav delas de in i:
- mossar
- kärr
- limnogena våtmarker eller
- marina våtmarker
Mossar och kärr brukar samlas under benämningen myrar. Indelningen av våtmarker kan ytterligare förfinas beroende på morfologi, hydrologi, blöthet, kalkinnehåll, vegetation och trädtäckning. Ungefär 45 olika våtmarkstyper har används för att dela in våtmarker inom den svenska våtmarksinventeringen (VMI).
Har du frågor om våtmarker kontakta Urban Gunnarsson.
Foto: Sanna Nordström
Nyttjande av våtmarker
Traditionellt har flera typer av kärr och strandvåtmarker använts som fodermark, för bete och slåtter. Det stora behovet av odlingsmark på 1800-talet gjorde också att våtmarker dränerades i stor skala och omfattande arealer omvandlades till åker. Även i skogen har våtmarker dränerats för att öka produktionen och för att motverka en befarad försumpning av skogsmark. Idag ingår stora arealer sumpskog i det rationella skogsbruket som då bygger på att man ständigt dränerar skogen på överskottsvatten. Våtmarker har också länge använts för torvtäkt, först till husbehov och sedan i större skala.
Svenska våtmarksinventeringen (VMI)
Data och rapporter kan sökas på Miljödataportalen
eller beställas från Metria GIS-support: GIS-Support@lm.se
Foto: Håkan Ljungberg
Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv
RESULTAT FRÅN RAPPORTERING 2019 TILL EU AV BEVARANDESTATUS 2013–2018
Våtmarker i habitatdirektivet och den samlade bedömningen av deras bevarandestatus per biogeografisk region 2013 och 2019. ALP = alpin, BOR = boreal och CON = kontinental region. Grön = gynnsam, gul = otillfredsställande, röd = dålig och vit = okänd bevarandestatus.
Symbol utan tecken anger en stabil trend, pil upp = positiv, pil ner = negativ, x = okänd trend.
Huvudbild: © Sebastian Sundberg