Lär dig känna igen olika insektsgrupper

Senast ändrad: 23 april 2024
Röd och svart flygande insekt vid vita blommor. Foto

Visste du att silverfisk är en insekt inom ordningen silverborstsvansar? Eller att 26 av världens 30 insektsordningar är representerade i Sverige? För att skilja på olika grupper av insekter tittar man bland annat på hur vingar, antenner, mundelar och ben ser ut. De mest artrika ordningarna är steklar, tvåvingar och skalbaggar. I Sverige finns cirka 80 procent av arterna inom dessa tre ordningar.

Insekter är leddjur som kännetecknas av en kropp som är uppdelad i huvud, mellankropp och bakkropp. Storleken på de svenska arterna varierar, allt ifrån dvärgsteklar (familj Mymaridae) där några arter bara är 0,2 mm långa till över 80 mm långa mosaiksländor (familj Aeshnidae), men i tropiska och subtropiska områden finns arter av spökskräckor (vandrande pinnar) som kan bli över 60 cm långa.

 

Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.

 

Hur känner man igen en insekt?

På huvudet sitter oftast ett par mångsegmenterade antenner, ett par fasettögon och mundelar av olika byggnad. De flesta har käkar, för att kunna bita, men några har en sugsnabel som används för att suga nektar eller stickas in i växter eller djur för att suga ut vätska (ibland blod). På mellankroppen finns tre par segmenterade ben och hos fullbildade insekter oftast  ett eller två par vingar. Vingarna gör att insekter kan flyga kortare eller längre sträckor, och därmed effektivt kan leta efter föda eller sprida sig till nya områden. De flesta flygande insekter har två par vingar, men hos ordningarna tvåvingar (Diptera) och vridvingar (Strepsiptera) finns bara ett par funktionella vingar. Det andra paret är ombildat till klubbformiga balansorgan som kallas svängkolvar. Bakkroppen består hos insekter ursprungligen av elva segment av vilka de bakre är modifierade till parningsorgan, eller i några fall till en gadd som kan användas vid försvar eller för att bedöva byten.

Finns i nästan alla jordens miljöer

Insekter finns i nästan alla jordens miljöer ‒ på land och i sötvatten, i öppna marker, skogar, öknar och ett litet antal i arktiska miljöer. Inom flera ordningar utvecklas insektslarverna i sötvatten medan de fullbildade djuren lever på land. Endast några arter av skräddare i släktet Halobates kan utvecklas i marina miljöer. Däremot finns insekter i bräckt vatten. I Östersjön är till exempel massförekomster av fjädermygglarver vanliga i sedimenten. Och i de vegetationsrika strandmiljöerna finns troll- och nattsländelarver, men även många andra insektsgrupper representerade.

Många insekter lever på växter eller multnande organiskt material och bidrar till viktiga ekologiska funktioner som pollinering, fröspridning och nedbrytning. Andra är rovdjur eller parasiter. Bland steklar och tvåvingar finns så kallade parasitoider, där insekten lägger sina ägg på eller i ett värddjur som larverna sedan äter av och så småningom dödar. Hos vridvingar (ordningen Strepsiptera) är honan larvlik och stannar kvar i värden hela sitt liv, med bakkroppen utstickande mellan ett par av värddjurets bakkroppssegment som på bilden nedan, medan hanen är frilevande men kortlivad. Vridvingelarverna kläcker inne i honans kropp och äter upp denna inifrån, och de tar sig därefter ut ur värddjuret för att leta efter en ny värd.

Två insektsbilder, till vänster hårig bakkropp i närbild, till höger helkroppsbild som visar vingar. FotoStylops melittae (ordning vridvingar, Strepsiptera), tv. hona och th. hane. Foto: Alexander Berg

Insekter genomgår vanligen tre eller fyra utvecklingsstadier: ägg, larv, puppa och fullbildad insekt. Bland de primärt vinglösa insekterna (urinsekter) är förändringen inte så stor, men bland övriga insekter (egentliga insekter) finns antingen ofullständig förvandling (till exempel hopprätvingar och skinnbaggar) eller fullständig förvandling (till exempel fjärilar, tvåvingar och skalbaggar). Vid ofullständig förvandling finns inget puppstadium, och den fullbildade insekten skiljer sig från larven främst genom att den har vingar och fungerande könsorgan. Vid fullständig förvandling är larven väldigt olik den fullbildade insekten, vilket möjliggörs av ett vilstadium (puppan) då larvkroppen i grunden byggs om till en fullbildad insekt.

Artbestämning av högre taxa bland insekter

För hjälp med att bestämma olika insektsgrupper finns i Artfakta nu en bestämningsnyckel med korta beskrivande texter till svenska grupper, oftast ordningar, som inbegriper både larver/nymfer och fullvuxna djur. För den som vill gå vidare och lära sig känna igen familjer av skinnbaggar (Heteroptera) finns också en bestämningsnyckel till dessa. Arbete pågår också med att ta fram nycklar till familjer av steklar (Hymenoptera) och tvåvingar (Diptera).

Text: Ragnar Hall, Liselott Sjödin Skarp, Ulf Bjelke och Jonas Sandström

 

Vad är Artfakta?

I SLU Artdatabankens webbapplikation artfakta.se hittar du fakta om främst svenska arter, men även arter som skulle kunna påträffas i Sverige. Här finns även interaktiva bestämningsnycklar som hjälper dig att identifiera en organism till rätt art eller artgrupp genom att välja bland olika beskrivningar.

Bestämningsnyckel för insektsgrupper i Artfakta

Bestämningsnyckel för skinnbaggar i Artfakta

Illustrationerna i de två första nycklarna har gjorts av Ika Österblad. Upphovsman till fotografier anges i anslutning till respektive bild.

Mer om insekter i Artfakta

Vad är Artportalen?

I SLU Artdatabankens webbapplikation artportalen.se kan du rapportera alla arter du ser i Sverige. Genom att många personer bidrar med en stor mängd observationer av både vanliga och ovanliga arter kan direkta naturvårdsinsatser lättare sättas in, samtidigt som framtida hot kan upptäckas genom att analysera arters förändringar över tid.