Om Svenska artprojektet

Senast ändrad: 08 augusti 2022

Inom Svenska artprojektet pågår ett intensivt arbete med att utforska mångfalden av flercelliga djur, växter och svampar. Hundratals forskare och inventerare far runt på myrar, hedar och alvarmarker, långt in i de djupa skogarna och ute på våra jordbruksmarker, högt upp till fjälls och djupt ner i haven. På museer och universitet beskrivs, artbestäms, DNA-sekvenseras och analyseras art för art, grupp efter grupp. Siktet är inställt på att kartlägga, namnge och beskriva hela den flercelliga biologiska mångfalden, som är grunden för våra ekosystem.

År 2002 fick SLU Artdatabanken uppdraget av Sveriges regering och riksdag att starta Svenska artprojektet. Målsättningen med projektet var att genom inventeringar, taxonomisk forskning och stöd till de biologiska samlingarna identifiera och beskriva alla Sveriges flercelliga organismer. Artinformationen skulle sedan spridas genom populärvetenskaplig och vetenskaplig publicering. Sju år senare, 2009, fick Artsdatabanken uppdraget av Norges regering att påbörja det norska Artsprosjektet. Målet var att stärka kunskapen om den norska artmångfalden med särskilt fokus på dåligt kända arter och grupper. Kunskapsluckorna skulle fyllas med hjälp av årliga utlysningar av medel för kartläggning av arter. Vidare skulle bristen på taxonomisk kompetens avhjälpas, till exempel genom en forskarskola i biosystematik.

 

Insektsfälla på skogsmyr. FotoMånga nya insekterna har upptäckts i Svenska malaisefälleprojektet, som finansieras av Svenska artprojektet. Foto: Dave Karlsson

De båda artprojekten har samarbetat på många områden vilket har gett enastående resultat. Hittills har över 3000 nya arter hittats i Sverige och lika många i Norge, varav totalt cirka 2000 arter som är helt nya för vetenskapen.

Eftersom den biologiska mångfalden utgörs av arter är artkunskap av fundamental betydelse för vårt samhälle. För att kunna förstå naturen behöver vi kunna känna igen olika arter och ha namn på dem (taxonomi), så att vi kan kommunicera om dem. Vi behöver också veta åtminstone något om hur de är besläktade med varandra (systematik/fylogeni). Sådan kunskap är även en förutsättning för annan forskning om organismer (fysiologi, ekologi med mera) liksom för naturvården och förvaltningen av vår biologiska mångfald. Sist men inte minst behöver vi en god artkunskap för kunna leva upp till internationella åtaganden om skydd av arter och naturtyper. Vid artprojektens början fanns det många organismgrupper som var så bristfälligt kända att det inte gick att bedriva meningsfulla studier av exempelvis deras ekologi, eventuella ekosystemtjänster och medicinsk användning, naturvård, etcetera. Nu är läget betydligt bättre, även om det fortfarande är väldigt mycket kvar att göra.

Kunskapsexplosion

Bland de nya arter som hittats är cirka 2000 ”världsnyheter”, det vill säga arter som är helt nya för vetenskapen. Omkring 80 procent av de nya arterna är insekter och andra land- och vattenlevande ryggradslösa djur, och cirka 20 procent är alger, mossor och ”svampar” (inklusive lavar). Många av de nya insekterna har upptäckts i Svenska malaisefälleprojektet, som finansieras av Svenska artprojektet. Under tre års tid samlade man in 80 miljoner insekter i 75 så kallade malaisefällor utplacerade över hela Sverige. Dessa utgör nu världens största insektssamling, som hittills har studerats av 125 forskare från 24 länder. Bland de många nya insektsarterna finns en ny gallmyggeart, som fått namnet Aprionus victoriae, för att hedra Svenska artprojektets beskyddare H.K.H. Kronprinsessan Victoria. Samma forskare som hittade denna nya gallmyggeart har även namngivit ett helt nytt släkte av gallmyggor efter Svenska artprojektet: Svenartia.

Det arbete som sker inom Svenska artprojektet resulterar i viktiga bidrag till en kunskapsbaserad förvaltning och bidrar bland annat till att stärka faktaunderlaget vid rödlistebedömningar. Referenssamlingar av hög standard, i flera fall världsunika, har etablerats vid universitetsmuseerna. Nationellt och internationellt samarbete har varit centralt för att få till stånd kunskapslyftet. Forskare, studenter, museipersonal, konsulter har fått en arena för att mötas och utväxla kunskap samt bygga kompetens om arter.

 

Flygande, halvt transparent insekt syns pressad mot papper. Foto

En nybeskriven art Micromyinae (Diptera: Cecidomyiidae) som påträffats i projeketet har fått namnet Aprionus victoriae, till ära för artprojektets beskyddare, Kronprinsessan Victoria. Foto: Mathias Jaschhof.

Därför är Svenska artprojektet viktigt för den biologiska mångfalden

Kollagrarna

Mossor har funnits på jorden i uppskattningsvis 475 miljoner år. De är små, enkelt uppbyggda växter som trivs bäst i fuktiga miljöer, såsom mossar, myrar och i tät skog. Vitmossor är oerhört viktiga för kolbalansen, eftersom de bygger upp torvmossar, som innehåll ­ er en stor andel av allt lagrat kol på jorden. Mossfloran i Sverige och Norge omfattar sammanlagt cirka 1200 arter och är därmed en av de mest artrika i Europa. De olika arterna varierar mycket i storlek, form och färg, och det tar lång tid att bli expert på bestämning av alla arter. Genom insatser inom Svenska Artprojektet har vi nu tillgång till rikt illustrerade böcker och bestämningsnycklar som har bidragit till att öka intresset för och kunskapen om mossor.

 

Mossa med gulgröna skott som är brunorange i mitten av huvudet. Foto
Sumpvitmossa Sphagnum palustre. Foto: Tomas Hallingbäck.

Arter som miljöindikatorer

Ringmaskar omfattar två huvudgrupper: gördelmaskar och havsborstmaskar. De förra förekommer huvudsakligen på land och i sötvatten, medan de senare framför allt finns i haven. Båda utför viktiga ekosystemtjänster, och många arter används som indikatorarter inom miljöövervakningen. Om sådana indikatorarter minskar i antal kan detta tyda på att ekosystemet är i förändring, kanske på grund av föroreningar. En förutsättning för detta miljöövervakningsarbete är att man kan identifiera de olika arterna och har kunskap om deras naturliga utbredning. Med bidrag från Svenska artprojektet har forskare kartlagt artmångfalden och försökt reda ut släktskapsförhållanden mellan olika arter. DNA -analyser har avslöjat att artmångfalden bland ringmaskarna är avsevärt mycket större än vad man tidigare anat. Exempelvis har flera ”välkända” arter visat sig utgöra artkomplex som omfattar många arter som liknar varandra.

 

Gulgrön ringmask mot svart bakgrund. Foto
Chaetozone sp. Foto: Arne Nygren (CC BY-SA 4.0).

Nedbrytarna

Svampar finns överallt och året runt. De ger oss ovärderliga ekosystemtjänster men det sker i det fördolda, eftersom de under större delen av året lever ett osynligt liv som mycel. Genom mykorrhiza sköter svampar växternas försörjning av vatten och näring. Svampar ingår också i alla lavar, och de är de viktigaste nedbrytarna av dött organiskt material i våra skogar. Ekologiska studier och identifiering av svampar har hittills byggt i huvudsak på hur fruktkropparna ser ut. Många arter bildar dock inga fruktkroppar, och hos dem som gör det är fruktkropparna oftast kortlivade och väderberoende. Sedan några år pågår storskaliga DNA-studier av svampar, dels för att studera svamparnas taxonomi och systematik och dels för olika ekologiska undersökningar. Dessa studier har funnit åtskilliga DNA-sekvenser som inte kan kopplas till något namn, och visat att artmångfalden är betydligt större än vad man tidigare trott. Man har också kommit fram till att förekomsten av fruktkroppar dåligt speglar vilka svampar som finns och hur vanliga de är. Med hjälp av DNA-studier i kombination med morfologiska studier läggs nu en grund för att vi bättre ska förstå svamparnas förekomst, ekologi och roller i olika ekosystem.

 

Ljust lilaskiftande svampar växer på bark. Foto
Barkhätta Mycena meliigena. Foto: Michael Krikorev.

Pollinatörerna

Många insekter utför ovärderliga ekosystemtjänster genom att de pollinerar växter. Under senare år har många pollinerande insekter minskat globalt, och åtskilliga arter betraktas numera som hotade. De viktigaste pollinatörerna i Sverige är steklar (bin, humlor, getingar, etc.), tvåvingar (i synnerhet blomflugor), skalbaggar och fjärilar. Tack vare omfattande kartläggning har vi idag avsevärt bättre kunskap om artmångfalden och utbredning ­ en av pollinerande insekter. Detta är av stor vikt exempelvis vid rödlistebedömningar. Nästan alla norska bi - och humlearter, och med andra ord även merparten av de svenska arterna inom dessa grupper, har numera en unik genetisk streckkod i en internationell referensdatabas. Därmed underlättas arbetet med att särskilja olika arter.

 

Närbild av fluga som är täckt av gul pollen och sitter på blomma. Foto
Tångslamfluga Eristalinus aeneus. Foto: Krister Hall

Kompetensuppbyggnad

Goda kunskaper om biologisk taxonomi och systematik är viktiga för att kunna bevara den biologiska mångfalden. Sverige och Norge samarbetar för att höja kompetensen på detta område. En särskilt viktig del är ForBio, Forskerskolen i biosystematikk, som sammanför studenter och forskare i en nätverksbaserad forskarskola. ForBio anordnar avancerade praktiska och teoretiska kurser och möten i samarbete med svenska, norska och andra europeiska universitet och forskningsinstitut. Tack vare artprojekten har det även etablerats ett stort antal samarbetsprojekt med forskare i andra länder. Utländska experter anlitas ofta för att bistå svenska och norska kollegor vid artbestämning av material som insamlats inom artprojekten. Svenska artprojektet har även gett betydande ekonomiskt stöd till biologiska museer, för att underlätta tillvaratagandet av material som samlas in genom Svenska artprojektet, samt för att digitalisera och koordinatsätta tidigare insamlat material. Museistödet har även möjliggjort anställning av taxonomiskt kompetent personal som arbetar med samlingarna av dåligt kända organismgrupper

Bygger infrastruktur för artinformation

Svenska artprojektet bidrar till att bygga upp och vidareutveckla nationell och internationell infrastruktur om biologisk mångfald, med kvalitetssäkrad information om arter. Den taxonomiska databasen Dyntaxa omfattar namn och klassificering för nästan samtliga kända flercelliga arter i Sverige. Artfakta presenterar digital information om arter med illustrationer, hjälpmedel för att bestämma arter, utbredningskartor med mera. Arbetet med bokverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna pågår.

Fakta:

SLU Artdatabanken har preciserat regeringsuppdraget i fyra långsiktiga mål:

  • Den biologiska mångfalden i Sverige är väl känd och vetenskapligt beskriven ner till artnivå.
  • Namn och släktskap för alla svenska eukaryota organismer finns samlade och är tillgängliga.
  • Fakta som möjliggör artbestämning av alla flercelliga svenska arter finns samlade och är tillgängliga.
  • Svenska artprojektets samhällsrelevans och resultat kommuniceras effektivt. Nationella och internationella samarbeten tas väl tillvara.

Svenska artprojektets styrgrupp är ett rådgivande forum i övergripande frågor.

Ledamöter

  • Mark Marissink, SLU Artdatabanken (ordförande)
  • Stefan Ekman, Evolutionsmuseet, Uppsala universitet
  • Kjell Arne Johanson, Naturhistoriska riksmuseet
  • Ellen Larsson, Göteborgs universitet
  • Thomas Strid, Entomologiska Föreningen i Stockholm
  • Stine Svalheim Markussen, Artsdatabanken, Norge

Kontaktinformation