De svenska fynden av polarslamfluga har gjorts i Torne lappmark och Lycksele lappmark. Där förekommer den vid stränder och är funnen i större antal i palsmyrar. Den extremt nordliga utbredningen kan dock förväntas innebära att artens habitat får mindre utbredning inom vårt land i takt med klimatförändringarna som påverkar palsmyrarna negativt.
Den svenska fjällvärlden påverkas allt snabbare av klimatförändringarna och artens hotstatus har därför lyfts från Sårbar (VU) till Nära hotad (EN).
Förutom i Sverige förekommer polarslamfluga Eristalis gomojunovae i Nordnorge och i Finland kring Kilpisjärvi och i området runt Enare träsk. Där påträffas den vid kärr och myrar, vid stränderna av humusrika sjöar och längs diken på den subarktiska tundran och söder därom även i öppna tallskogar. Flugan vilar vid kanten av små pölar och diken, eller flyger snabbt fram och tillbaka nära vattenytan. Larven är inte beskriven, men sannolikt utvecklas den, liksom larver av andra närbesläktade arter, i mindre vattensamlingar.
Vilka åtgärder behövs?
Alla insatser som kan minska klimatförändringarna. Hänsyn och skydd av kända lokaler och liknande biotoper. När artens utbredning krymper är det extremt viktigt att utbredningen inte fragmenteras (blir alltför uppsplittrad), så att de enskilda populationerna inte längre kan komma i kontakt med varandra. Artens förekomst och biologi behöver undersökas bättre.
Rödlistebedömnig
Polarslamfluga är rödlistad i kategorin Nära hotad (EN) på grund av liten utbredning i kombination med minskning och fragmentering som följd av varierande klimat enligt B-kriteriet. I Rödlista 2015 var polarslamfluga klassad Sårbar (VU). Arten är även upptagen på Norges och Finlands rödlistor.
Text: Jonas Sandström
