Veronikanätfjäril är Sveriges i särklass mest hotade dagfjärilsart. Den har försvunnit från sju av nio län och de flesta utdöendena har skett sedan 1980-talet. Larverna utvecklas i kolonier och honan är kräsen i valet av äggläggningsmiljö. Arten förekom även tidigare endast lokalt, men där ofta med många individer, i öppna men vindskyddade betes- och slåtterhävdade marker i det gamla kulturlandskapet. Fjärilen är känslig för alltför kraftig hävd och föredrar marker där betet tillfälligt upphört eller slåtterängar med en senarelagd slåtter.
Larverna lever av svartkämpar Plantago lanceolata, teveronika Veronica chamaedrys eller axveronika Veronica spicata. De livsmiljöer som arten kräver i gränszonen mellan öppna och trädbärande marker har minskat och försvunnit till följd av ett rationaliserat brukande av landskapet.
Idag är arten endast känd från två små ytor med isolerade populationer, i Kalmar respektive Västmanlands län. I Kalmar län fanns 2014 drygt hundra fjärilar på en sammanhängande lokal. I båda länen har åtgärder genomförts för att rädda fjärilen inom åtgärdsprogram. Risken finns att populationen redan hunnit bli för liten när åtgärderna sattes in. Utöver minskning av artens livsmiljöer kan ett antal somrar i rad med ogynnsamt väder, antingen alltför varmt och torrt eller för kallt och blåsigt, ytterligare ha försvagat populationen. Arten försvann från Stockholms län 2001, Uppsala län 1987 och Östergötlands län 2003.
Inga fynd av veronikanätfjärilar i Sverige 2019
Under förra sommarens inventeringar av veronikanätfjäril påträffades inga individer av arten i Kalmar län. Strax före jul kom beskedet att veronikanätfjäril inte heller påträffats i Västmanlands län 2019. Eftersom veronikanätfjäril är mycket svår att skilja från de närbesläktade arterna skogsnätfjäril och sotnätfjäril fotograferades ett stort antal fjärilar i Västmanlands län och prover togs för DNA-analys. Provresultaten visade att samtliga provtagna fjärilar var antingen skogsnätfjäril eller sotnätfjäril. I ett pressmeddelande från Västmanlands län säger biologen Karin Sandberg: "- Än har vi inte gett upp hoppet. Det kan finnas fjärilar kvar som vi missade i årets inventering." Länsstyrelserna kommer arbeta vidare med åtgärder och inventeringar också de kommande åren.
För att en art ska bedömas som Nationellt utdöd (RE) i rödlistningssammanhang ska det vara ställt utom rimligt tvivel att den sista individen som är kapabel att reproducera sig i landet har dött eller försvunnit från landet. Det är ofta svårt att avgöra när och till och med om den sista individen av en art dött ut från landet och därför bedöms en art inte som nationellt utdöd förrän det gått lång tid utan att den påträffats. Hur lång tid beror på hur väl känd och eftersökt arten är, men oftast rör det sig om flera tiotal år. När det gäller en så eftersökt fjäril som veronikanätfjäril kan den tiden förmodligen kortas. Veronikanätfjärilen är ett exempel på att en arts utdöende sker stegvis och att ett nationellt försvinnande föregås av regionala utdöenden. Även om arten fortfarande skulle finnas kvar Sverige är det med så få individer att risken att den försvinner är överhängande. I en så liten population finns också risk för inavelsdepression. Sverige är det enda landet i Nordeuropa med förekomster av veronikanätfjäril. Arten minskar även i andra delar av sitt utbredningsområde. Den förekommer fortfarande i sydöstra Europa och Asien.
Rödlistebedömnig
Veronikanätfjärilen är rödlistad i kategorin Akut hotad (CR). Arten är rödlistad på C-kriteriet (C1) dvs. väldigt få individer och en fortgående minskning. Även i Rödlista 2015 klassades veronikanätfjärilen som Akut hotad (CR).
Text: Karin Ahrné
