SLU-nyhet

Storkägelbi – en art på fallrepet

Publicerad: 09 april 2020
Närbild på bi. Foto

Storkägelbi är ett exempel som på ett tragiskt sätt illustrerar hur vildbin knutna till blomrika varma torrmarker med redan begränsad utbredning är sårbara när det gäller tillfälliga väderfenomen som till exempel sommartorkan på Öland 2018.

Storkägelbi Coelioxus conoideus är ett stort, iögonfallande vildbi med en kroppslängd på uppemot 15 mm. Ryggen har gles, brun behåring medan ansiktet och sidorna på mellankroppen är försedda med tätare vitaktig päls. Bakkroppen har vid basen på vardera sidan en stor vitaktig filtfläck, medan bakkroppens resterande ryggplåtar har avlånga, vita filtfläckar på sidorna. Dessa filtfläckar bildar på de sista segmenten mer eller mindre sammanhängande band. Honans bakkroppsspets avslutas i ett spjutspetsliknande utskott, medan hanen istället har sex trubbiga spetsar vilkas funktion inte ännu är helt utbredd. Honans kägelliknande bakkroppsform i kombination med att arten är osedvanligt storvuxen för sitt släkte ligger bakom artens svenska namn.

Huvud av insekt på en lila blomma. Foto

Storkägelbi framifrån. Foto: Krister Hall

Gökliknande levnadssätt

Storkägelbi är boparasit hos stortapetserarbi Megachile lagopoda, en likaledes storväxt art som för pollensök är helt beroende av rika blommande bestånd av storblommiga korgblommiga växter, huvudsakligen väddklint Centaurea scabiosa. Efter befruktning söker sig honan av storkägelbi till ett boområde med stortapetserarbin. Tålmodigt inväntar hon tillfället då värdarten lämnar sitt bohål, som oftast anläggs i en sydlänt grusbrant, för att samla pollen. Storkägelbiet tar sig då ner till det av värdarten ihopsamlade pollenförrådet och lägger sitt eget ägg bredvid värdartens ägg. När storkägelbiets larv kläcks, dödar den mer eller mindre omedelbart värdbiets ägg eller nyfödda larv och kalasar sedan på den pollenklump som samlats ihop av den lyckligt ovetande honan av stortapetserarbiet.

Bakslag visar sårbarhet för snabba klimatförändringar

Tidigare förekom storkägelbiet, förutom på Öland, också i Skåne, Småland och Blekinge. I samband med de stora omställningarna till industriellt jordbruk under första hälften av 1900-talet, framför allt i slättbygderna i Götaland, minskade stortapetserarbiet så kraftigt i antal att storkägelbiet helt dog ut på fastlandet. Idag finns arten endast kvar på Öland, och i början av 2000-talet bedömdes antalet individer vara så litet att arten klassades som Akut hotad på den svenska rödlistan. Men under början av 2010-talet ökade populationerna av stortapetserarbi på Öland som en följd av ett antal gynnsamma somrar, och sakta men säkert började även storkägelbiet återhämta sig. Från att bara har varit känt från ett fåtal, till synes isolerade lokaler på ön, observerades storkägelbin nu över stora delar av mellersta Öland. I och med att stortapetserarbiet på fastlandet verkade uppvisa en tendens till att återta delar av sitt forna utbredningsområde väcktes en förhoppning om att det mest akuta hotet mot den arten var förbi. Men under den katastrofala sommartorkan 2018 torkade en stor del av blomresursen av väddklint in på Öland. Torkan, möjligen i kombination med hårt vårvinterväder på Öland, slog hårt mot stortapetserarbiet och därmed även storkägelbiet. Sommaren 2019 visade det sig att populationerna av stortapetserarbi på Öland hade minskat drastiskt och arten hade till synes helt försvunnit från flera av sina kärnlokaler. Exemplet illustrerar på ett tragiskt sätt hur vildbin knutna till blomrika varma torrmarker och som idag befinner sig tillbakaträngda till de sydöstra delarna av landet, genom sin begränsade utbredning är sårbara när det gäller tillfälliga väderfenomen.

Insekt på lila blomma. Foto

Storkägelbi på ängsvädd. Foto: Krister Hall

Vilka åtgärder behövs?

På Öland har man med framgång schaktat bort vegetationen och blottlagt den grova mineraljorden för att gynna stortapetserarbi. Just på Öland, där tillgången på lämpliga boplatser är begränsande, torde åtgärder av denna typ vara ett av de effektivaste sätten att förstärka populationerna av både stortapetserarbi och storkägelbi. Plantering av väddklint kring boområdena i kombination med sen vägkantsslåtter i närområdet torde också vara en effektiv kompletterande åtgärd. Ett omfattande arbete i samverkan med de nationella åtgärdsprogrammen för hotade arter avser också att förstärka de östskånska förekomsterna av stortapetserarbi. Om åtgärderna utmynnar i att stortapetserarbiet ökar i antal i regionen bör man betänka möjligheten att med stöd av öländskt material återintroducera storkägelbiet till Skåne.

Rödlistebedömnig

Storkägelbi är rödlistad i kategorin Akut hotad (CR) enligt C-kriteriet. Även i Rödlista 2015 klassade storkägelbi som Akut hotad (CR).

Text: Niklas Johansson

 

Till Dagens rödlistade art

Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se