SLU-nyhet

Skogsharen på rödlistan

Publicerad: 30 mars 2020
Hare som sitter i gräs. Foto

Skogsharen har minskat i antal under senare år. Hur omfattande minskningen är och hur olika faktorer spelar in vet man inte helt säkert. Men skogsharen hotas av klimatförändringen och av konkurrens med fältharen, som är en främmande art i Sverige.

Hur skiljer man på skogshare och fälthare

Skogsharen är relativt lik sin släkting fältharen, men det finns ett antal karakteristiska drag som skiljer dem åt. Såväl kroppsform som svans, öronstorlek samt ögon- och pälsfärg ser olika ut på dem. Dessutom byter skogsharen pälsfärg mellan sommar och vinter, vilket gör den lättare att känna igen vintertid. Under sommarhalvåret har skogsharens päls en jämnt gråbrun till mörkgrå färg medan fältharens päls är gulbrun på ett spräckligt sätt. Jämfört med fältharen är skogsharen något mindre och knubbigare och dess svans är kort, vit och formad som en liten boll. Fältharens svans är något längre, plattare och dessutom svart på översidan. Öronen är kortare hos skogsharen än hos fältharen, och ögonen är mörkt rödbruna (verkar helt mörka) hos skogsharen, medan fältharens ögon är ljust gulbruna (ljusa med svart i mitten).

Vi hare springer över en vinterväg

Skogsharen i vinterskrud. Foto: Ragnar Hall

Hur klarar sig skogsharen mot predatorer

Skogsharen är utsatt för de mest skiftande predatorer och har därför väl utvecklade sinnen. Hörseln är skarp och de långa ytteröronen kan vridas åt olika håll, oberoende av varandra. Det är via hörseln som haren upptäcker och lokaliserar eventuella faror. De stora öronen fångar in minsta ljud och avgör från vilket håll det kommer. Ett vanligt beteende hos hararna är just att sätta sig på bakbenen och vrida på öronen för att bestämma varifrån ett ljud kommer! Tack vare sin hoppteknik och sin kroppsbyggnad kan skogsharen röra sig så snabbt som 70 km/h om den behöver.

Hur går det att se att skogsharen minskar i antal?

Man kan få fram mycket information från olika datakällor, t.ex. häckfågeltaxeringens standardrutter och nattrutter och från Grimsö forskningsstations inventeringar. Även jägarförbundets avskjutningsstatistik visar på en minskad avskjutning över tid.

Grafik

Figur 1. Häckfågeltaxeringens standardrutter (svart) har betydligt fler observationer av skogshare per år än nattrutterna i rödbrunt. I båda fallen märks en minskning, men minskningen är inte statistiskt säkerställd. (Siffrorna i Y-axeln är ett standardiserat index.)

 

Grafik

Figur 2. Inventeringar från Grimsö forskningsstation 1997-2018 baserat på antalet platser med spillningshögar. Här finns en statistiskt säkerställd nedgång.

Grafik

Figur 3. Avskjutning av skogshare och fälthare i Sverige 1979–2018.

 

I och med att metoden i figur 3 inte lämpar sig för traditionella statistiska analyser kan vi bara konstatera att vi ser en nedåtgående trend som skulle kunna bero på en minskande population, eller på att harjakten blivit mindre populär. Att även antalet fältharar som skjutits minskat på senare tid talar för att orsaken är att harjakten blir mindre populär. Men det faktum att andelen skogsharar som fälls minskat jämfört med antalet fältharar antyder att det faktiskt skett en minskning av antalet skogsharar över tid.

Sammantaget tyder allt på att skogsharen minskar i antal. Vi vet inte riktigt hur fort det går, men vi ser det som rimligast att minskningen under en tioårsperiod överskrider 15% men underskrider 30%, vilket gör att skogsharen klassas som nära hotad (NT).

Rödlistebedömning

Skogsharen är bedömd som nära hotad (NT)och är rödlistad på grund av populationsminskning enligt A-kriteriet. 2015 var Skogsharen livskraftig (LC). 

Text: Henrik Thurfjell

 

Dagens rödlistade art


Kontaktinformation

Henrik Thurfjell, däggdjur, kräldjur, grodor och fåglar (Tetrapoda)
SLU Artdatabanken
henrik.thurfjell@slu.se  018-672617, 073-0402221

Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se