Sveriges vackraste spindel finns bara på en plats

Senast ändrad: 18 mars 2020
Spindel med röd kropp och svarta prickar. Foto.

I en södersluttning i Skåne gjordes 1993 ett mycket uppseendeväckande fynd av en art som man tidigare inte visste fanns i Sverige. Det var ett exemplar av nyckelpigespindel, Eresus sandaliatus. En mycket spektakulär art som, med tanke på sitt utseende och storlek, någon borde ha sett tidigare.

Nyckelpigespindeln är en ganska stor spindel, i synnerhet honan. Den vuxna hanen har dessutom en iögonfallande röd bakkropp med fyra stora och ett par mindre svarta fläckar och liknar en nyckelpiga. Honan är mörk, nästan svart, med glänsande behåring likt sammetstyg.

Nyckelpigespindeln upptäcktes av Karin Gerell Lundberg i en södersluttning i Fyledalen. Sedan dess har familjen Gerell, som alla är biologer, tillsammans med länsstyrelsen och Naturvårdsverket skapat ett åtgärdsprogram och gjort insatser för denna mycket hotade art.

Näträkning. Foto: Karin Gerell Lundberg

Vill ha varma sluttningar med öppna ytor

Mycket tyder på att arten i många länder har minskat kraftigt eftersom lämpliga öppna marker med gles vegetation blir mer och mer ovanliga. I Sverige lever den bara på en enda plats, men eftersom vi inte kan se någon minskning av populationen är den i Rödlista 2020 bedömd som Sårbar (VU). Det är den enda fridlysta spindeln i Sverige.

Lokalen i Fyledalen är en ganska brant, sydvänd och sandig slänt. Den är bevuxen med långa gräs, men har också vegetationslösa partier. Lokalen är vindskyddad av omkringliggande skog och blir kraftigt uppvärmd av solen.

Just fläckvis vegetationslös sandig mark tack vare störning verkar vara spindelns melodi. Arten gräver ett rör som sträcker sig lodrätt ned i jorden ca 10 cm. Det silkesklädda röret vidgar sig vid markytan och bildar en tratt från vilken ett fångstnätet breder ut sig intill tuvorna. Dubbelfotingar, tordyvlar och rejäla jordlöpare som hamnar i nätet får en giftinjektion och dras försiktigt baklänges ner i röret. Där kan spindeln hålla bytet i över en timme innan den byter grepp. Honan stannar större delen av livet i sitt rör och uppsöks av hanen på soliga dagar på våren. Nyckelpigespindelns livscykel omfattar minst 3 år.

Lättast att hitta nyckelpigespindeln är när hanar är ute och letar efter honor under de första riktigt varma dagarna i april-maj. Vårkänslorna kommer först efter att hanen är ca fyra år då han slutar att äta och med skydd av sina varnande färger vågar sig ut på jakt efter en hona.

Efter parningen dör hannen och honan lägger sina 30-60 ägg i en kokong. De nykläckta spindelungarna stannar i honans rör och matas av modern som till slut  dör och äts upp av sina egna ungar. Först under efterföljande vår gräver de egna rör och spinner fångstnät nära födelseplatsen. Tätheten av nät kan på vissa ytor bli mycket hög. I Jylland finns nyckelpigespindlarna vid sanddynorna, och där är näten mycket stora. I Fyledalen är näten däremot små, vilket tyder på att födotillgången är bättre här.

Fortsatt skötsel viktig

Åtgärdsprogrammet är sedan några år genomfört men det viktiga naturvårdsåtgärderna fortsätter. Fyndlokalen och liknande lokaler i närheten bör hållas öppna från skuggande vegetation. Spridda ytor, några kvadratdecimetrar stora, bör vara obevuxna. Slåtter och fläckvis störning i lämplig omfattning gynnar arten, men för högt betestryck, omfattande erosion mm kan däremot skada arten. Viktigt är dock att behålla vindskyddande skog.

Vision om fler lokaler

Arten är fridlyst och den enda svenska lokalen är nu skyddad inom ett naturreservat så förutsättningarna är goda. I Artportalen är den skyddsklassad för att undvika insamling. Målsättningen är att lokalen ska utökas. När man började räkna år 2004 hittade man bara 50 hanar. Nu finns det ett antal kända förekomstytor inom samma lokal i Fyledalen. Populationen omfattar totalt sannolikt 400-500 adulta individer. Det långsiktiga målet för arten är att det 2025 ska finnas 10 delpopulationer, omfattande totalt minst 1000 adulta individer. Visionen är att uppnå en population på minst 2500 adulta individer och att arten kan utgå ur den nationella rödlistan. Utbredningen utökas till att omfatta fler lämpliga öppna sydsluttningar i Fyledalen. På lång sikt bör arten helst också finnas i andra lämpliga områden i Skåne. I England betraktades den utdöd men återfanns 1979. Sedan dess har man framgångsrikt planterat ut arten på nya lokaler i England.

Tack vare familjen Gerells uppmärksamma blick och idoga arbete kan vi i framtiden glädjas åt möjligheten att stöta på denna vackra spindel. En art som vi för 27 år sedan inte ens visste fanns i Sverige.

Text: Johan Samuelsson
Foto: Karin Gerell


Kontaktinformation
Sidansvarig: ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se