Dags att höja ambitionsnivån

Senast ändrad: 24 februari 2020
Man i blå jacka och glasögon står framför forsande vatten. Foto

För 28 år sedan enades Sverige och de flesta andra länder i världen om att samarbeta för att bevara den biologiska mångfalden. Överenskommelsen är det vi kallar Konventionen om biologisk mångfald (CBD). Trots detta står Sverige, Europa och världen år 2020 inför miljöutmaningar som är mer omfattande och angelägna än vi hittills varit med om. Rapport efter rapport konstaterar att mänskligheten kapitalt misslyckats med uppdraget att värna om arter och naturtyper, både lokalt och globalt.

SLU Artdatabanken har träffat Torbjörn Ebenhard, Centrum för biologisk mångfald, SLU, som arbetat med bevarandebiologi och biologisk mångfald i alla ledder och skärningar på nationell och internationell nivå i decennier.

Med tanke på att statusen för den biologiska mångfalden är sämre idag än 1992, när världen enades om att gemensamt arbeta med hållbart nyttjande för biologisk mångfald, har konventionen gjort någon nytta?

– Ja, det har den men det är inte alla som inser det eller hur den gjort nytta. Arbetet med målen från Konventionen om biologisk mångfald är inte alls känt hos allmänheten på samma sätt som klimatfrågorna.

CBD är en ramkonvention vilket innebär att den innehåller ganska lite text. Det är upp till varje land som skriver under överenskommelsen att tolka och koppla de generella riktlinjerna till nationell och lokal nivå. Därför formas CBD kontinuerligt av de länder som implementerar den. Och det görs på olika sätt i olika länder. Poängen från början var att anpassa konventionens mål till de problem och förutsättningar som fanns och finns inom varje land. Det låter som en bra utgångspunkt, varför har vi inte lyckats så bra?

– Det har inte varit lätt för alla länder att veta vad man skulle göra. I Sverige ledde det till våra 16 miljökvalitetsmål, generationsmål och etappmål som är åtgärdsinriktade. Allt detta har kommit till på grund av Konventionen om biologisk mångfald. Dessutom infördes sektorsansvar. Naturvård är en sektor i samhället men den räcker inte för att nå målen. Vilket innebär att alla samhällssektorer måste bidra för att uppnå hållbarhet. Problemet har inte varit otydliga mål eller att konventionen inte tagits på allvar. Det har kommit mycket gott ut arbetet med att tolka konventionen, som till exempel certifiering av skog. 

Bakomliggande drivkrafter

Torbjörn menar att ett stort problem är att konventionen fokuserat på de direkta drivkrafterna, som hur man bedriver jordbruk och skogsbruk, och hur arter överutnyttjats.

– I de allra flesta länder visade det sig ganska snart att det blev ett enormt genomförandeunderskott. Orsaken var och är att man inte angrep bakomliggande drivkrafter, där ekonomi är den allra största faktorn.

Som ett resultat av detta genomförandeunderskott formulerades Agenda 2030 som antogs av FNs generalförsamling 2015. I Agenda 2030 bakades miljöfrågorna ihop med många andra samhällsfrågor till exempel utveckling i världen, jämställdhet och ekonomi. Agendan innehåller 17 globala mål för hållbar utveckling där idén är att hållbart nyttjande bygger på att vi först har en hållbar ekonomi. Och att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för att bevara miljön.

– Det är dessa teorier som ekonomer nu utmanar med nya begrepp som till exempel ”Donut ekonomi”. Tittar man på den globala rapporten från IPBES om tillståndet för biologisk mångfald så handlar den om just detta, bakomliggande drivkrafter och deras negativa påverkan på möjligheten att nå ett hållbart samhälle. Det finns ekonomer som säger att hållbar utveckling inte alls har tre ”ben”, ekonomisk, social och miljömässig, utan endast två. Det handlar bara om människa och natur. Ekonomi är ett redskap. Det är inte ett självändamål att skapa ekonomisk tillväxt.  Men hur vi ordnar vår ekonomi har en enorm effekt på allt vi gör och är vi inte medvetna om hur vi styr detta redskap så styr vi fel. Då kan vi inte uppnå hållbarhet.

Samhällsförvandling

Torbjörn Ebenhart tror inte att det går att frikoppla miljöeffekter från tillväxt bara genom att göra ekonomin cirkulär. Torbjörn, som följt förhandlingarna inom Konventionen om biologisk mångfald sedan 1993, deltar nu i arbetet med att utforma konventionens kommande strategiska plan. Förhandlingar kommer att pågå fram till hösten 2020 då konventionen ska besluta om den nya planen på mötet COP15 i Kunming i Kina.

– Genomförandeunderskottet beror på att det finns starka samhällskrafter som inte vill ha den förändring som krävs för att uppnå hållbarhet. Det räcker inte med att det finns en naturvårdsenhet eller länsstyrelse som håller på med skyddade områden. Den samhällsförvandlig som IPBES ser som nödvändig, innebär att hela systemet med produktion och konsumtion måste förändras. Och det är det som de nya målen och visionen i Konventionen om biologisk mångfald kommer att handla om.

Trots att vi inte nått de tidigare målen poängterar Torbjörn vikten av att inte sänka ambitionsnivån. Han är rädd att just det ska genomsyra debatten när CBD ska sätta sina nya mål. Men säger också att ”så ser det inte ut så här långt”.

– Vi har inte valmöjligheten att sätta en lägre ambitionsnivå, då kommer det att gå åt skogen för biologisk mångfald.

 

Elefanten i rummet

Egentligen, menar Torbjörn, är befolkningstillväxten den stora elefanten i rummet. Men det är såklart en känslig fråga.

– Vår påverkan på naturen handlar i grund och botten om den ständigt ökande befolkningen. Enligt vetenskapliga beräkningar kan vi vara så många som vi är nu, förutsatt att vi gör allt på ett mer hållbart sätt. Blir vi fler kommer fler arter att försvinna.

Torbjörn menar också att även om vi har en bra naturvård i Sverige, och förlusttakten av arter här inte är lika stor som på andra ställen, är det ett större problem att vi bidrar till negativa miljöeffekter i andra länder.

– Svenskarnas konsumtion har en stor effekt på miljön i andra länder. När vi handlar nya bomullskläder, köper tropiska trädslag eller äter importerad mat så påverkar det naturen någon annanstans. Vår konsumtion av elektronik ger upphov till gruvbrytning och förorening av mark.

– Vi förlorar varje dag biologisk mångfald. Det är inte längre en fråga om att välja, det handlar inte om att besluta om att vi nu ska släppa på någonting, det beslutet är redan taget och görs varje dag hela tiden överallt på jorden. På grund av inaktivitet. Det viktigaste för biologisk mångfald är att bevara, inte tro att vi kan restaurera.

Fakta:

Donut- eller Doughnut-ekonomin är en ekonomisk modell som används för att mäta ekonomins prestanda i förhållande till hur människors behov tillgodoses utan att överskrida jordens ekologiska gränser.


Kontaktinformation
Sidansvarig: ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se