Kan du berätta mer om vem du är?
– Jag är 54 år, journalist och hobbydykare sedan många år, med ett starkt miljöengagemang och driver frivilligprojektet Rena Botten. Ända sedan jag som femåring en gång per vecka fick städa runt mitt dagis med en pensionär har jag plockat skräp i naturen. Jag bor i Sollentuna med min fru, har två vuxna barn och ger mig ut i naturen så ofta jag kan, ofta till havet.
Vad gör du idag?
– Till vardags jobbar jag med kommunikation i Uppsala kommun, men på min fritid försöker jag sprida kunskap om hur havet mår. Just nu håller jag på att planera för en städinsats under kuststädardagen, 8 maj.
Hur startade ditt engagemang för att rena haven?
– Jag tillbringar somrarna i en idyllisk fjordby i Bohuslän. Varje gång jag har simmat i det klara vattnet utanför vår brygga har jag sett mängder med svarta däck på botten. De flesta har sett hur plasten tar över våra hav. Öar av plast flyter runt i Stilla havet. Varje dag flyter 8000 kubikmeter skräp i land i Bohuslän. Ändå sjunker merparten av plasten till botten. Fiskar, valar och sjöfåglar dör med magarna fulla av plast. Själva beräknas vi människor få i oss motsvarande ett kreditkort med plast via dricksvattnet varje vecka. Jag tror ändå på människans möjlighet att göra rätt, att vända utvecklingen och vårda naturen. Vi måste både sluta slänga skräp i havet och vi måste börja plocka upp det som redan ligger i det. Jag bestämde mig för att göra vad jag själv kan för att minska på plasterna i havet och plockade upp däcken. Man måste börja någonstans.
Varför är naturen viktig för dig?
– Det är så viktigt att inse att vi människor är en del av naturen. Att känna oss delaktiga i den, inte bara något man tittar på. Vi är en av alla arter som ska försöka samsas och överleva. För mig är det lika fascinerande att se hur en liten räka söker mat på min hud som att se en flock med tumlare bryta ytan i fjorden.
Hur tänker du kring begreppet biologisk mångfald?
– Havet är på många håll en explosion av liv. På andra håll är det redan en nära steril botten. Det blir så brutala kontraster när man dyker i olika miljöer och förstår hur illa det kan gå om vi inte värnar om det liv som ännu finns.
Vad inspirerar dig att jobba med bevarande av havsmiljön/biologisk mångfald?
– Jag vill göra vad jag kan för att mina barn och kommande generationer också ska få uppleva myllret av liv i havet. Att se att andra gör fantastiska insatser för att rädda havet ger mig styrka. Jag är inte ensam och jag kan också inspirera fler att göra en insats.
Vad tror du krävs för att vi ska lyckas i arbetet med att bevara biologisk mångfald?
– Vi måste se värdet i livet runt oss, ner i det minsta lilla, förstå att vi balanserar högst upp i pyramiden, men att grunden i den inte är så självklar som vi har trott. Havet är källan till allt liv på jorden. Om vi inte börjar vårda det livet riskerar vi vår egen existens. Att stoppa nedskräpning, förgiftning och börja sanera haven är en del. Att stoppa rovdriften på fisk är en annan lika viktig del.
Hur ska frågan om biologisk mångfald stanna kvar på agendan? Klimatfrågan gör sig påmind genom torka, cykloner och översvämningar. Många arter försvinner i det tysta.
– Jag önskar att jag hade svaret. Vi måste inse att det hänger ihop. Klimatförändringarna påverkar arternas möjlighet till överlevnad. Genom att berätta inte bara om det spektakulära, utan även om det lilla kan vi kanske se sammanhangen. Att insekterna som vi har ihjäl med kemiska preparat är livsnödvändiga för fåglarna och pollineringen. Att räkorna som vi trålar på havsbotten är föda för valar och fiskar.
Om du vinner naturvårdspriset, vad innebär det för dig och projektet Rena Botten?
– Det gör det möjligt för mig att ytterligare sprida kunskapen om hur illa det står till i vårt hav, här i vår egen del av världen. Och det skulle ge mig energi att fortsätta i många år till.