Ebba Werner

Ebba Werner har länge varit en stark röst inom miljörörelsen. Hon började engagera sig för miljön på 1970-talet, bland annat genom fågelföreningar, inventering av växter för landskapsflororna, blev ordförande för Naturskyddsföreningen i Halmstad och började engagera sig i skogsfrågor.

Som inventerare för landskapsfloror har Ebba Werner vandrat längs många vägkanter och är väl förtrogen med dessa. Och det finns tusentals mil vägkanter över hela Sverige som sträcker sig genom alla naturtyper. Ebba ser vägkanterna som viktiga reträttplatser och spridnings­korridor för alla de organismer som blivit hemlösa i det rationella produktionslandskapet. Genom Ebbas förtjänst hittar man nu ängens blommor, fjärilar och vildbin längs med många av dessa vägkanter.

Med budskapet att enskilda och kommunala vägar borde få vägkantsskötsel som tar hänsyn till och gynnar mångfalden har Ebba tagit initiativ till och skrivit två foldrar ”Blomrika vägkanter” för mellersta och södra respektive norra Sverige, ordnat konferenser, deltagit med anföranden i många möten på nätet samt varit aktiv på sociala medier.  Drygt 15000 foldrar har distribuerats hittills. Hennes arbete med blomrika vägkanter går nu vidare i Naturskyddsföreningens och Postkodlotteriets ”Världens längsta blomsteräng”. Det är ett fyraårigt samarbetsprojekt som främst riktar sig till kommuner och enskilda vägar och berör därmed största delen av vårt vägnät. För dem har det inte funnits några allmänna råd och riktlinjer för hänsyn till mångfalden, som statliga vägar har genom systemet med ”Artrika vägkanter”.

Ebba har även på ett mycket praktiskt sätt bidragit i arbetet med återställande av gården Björkelunds igenvuxna marker. När Ebba tillsammans med skötselgruppen tog över markerna höll de på att växa igen med gran. Genom deras förtjänst är nu landskapet öppet med lövskog, naturbetesmark, en ginstljunghed och vandringsleder. Och en äng som lockar över 50 personer till slåtter varje år.

På ett mycket konkret sätt har Ebbas arbete inspirerat många och visat på nya möjligheter för medveten slåtter som gynnar en mångfald av växter och djur.

Kan du berätta mer om vem är du?

– Jag är en numera pensionerad biologi/kemilärare i Halmstad. Har familj där våra tre barn sedan länge är utflugna och numera kan jag glädja mig åt många barnbarn. Nu och under alla mina yrkesverksamma år har jag varit engagerad i den ideella miljörörelsen framförallt Naturskyddsföreningen, där jag en tid var kretsordförande. Jordbruksfrågor engagerade mig mycket. Jag var också aktiv i länsförbundets skogsgrupp under alla de tio år som den fanns. Inventeringsuppdrag som jag haft för Svensk Fågelatlas och för landskapsfloror i Halland, Småland och Skåne känns som viktiga erfarenheter för mig. Jag har lärt mig arters krav och att läsa landskapet! Under den tiden var jag också med och startade Hallands Botaniska Förening. I samband med inventeringarna medverkade jag också i boken ”Vilda och förvildade träd och buska i Sverige: en fältflora” som blev uppskattad och efterfrågad.

Vad arbetar du med idag?

– Jag är sedan 20 år med och sköter en fastighet, som ägs av Hallands Naturskyddsförening. Den är 30 ha stor och omfattar skog, äng, hed, naturbetesmarker samt en mångfaldsträdgård. Det konkreta arbetet där för mångfalden och möjligheten att inspirera andra känns viktigt och stimulerande.  Det praktiska arbetet innebär ett ständigt lärande, som jag gillar liksom att det ger tillfällen att hitta nya arter. Jag fick föreningens Ginstpris 2003 för mitt arbete i skogsgruppen men också för att jag inrättat ett slåttercentrum på Björkelund med info, utbildning och inköp av redskap. Slåtterängen är en naturtyp som fyller mig med glädje och respekt!  Sedan förra året är jag också mycket engagerad och har initierat en skötselplan för en lokal cykelled ”Banvallsleden” i hemkommunen, som jag hoppas skall inspirera övriga kommuner längs leden och på andra platser. År 2020 blev jag utsedd till Årets Pollinatör av nätverket Pollinera Sverige för mitt arbete med vägkanternas mångfald.

Hur startade ditt engagemang för naturen?

– Kanske var det barndomens långa sommarlov i familjens torp i Småland. Vi var omgivna, nedsänkta i naturen. Det fanns också tid att inta den. Jag blev tidigt föreningsaktiv. Redan i gymnasiet var jag med i fågelföreningar. Sedan följde universitetsstudier i bland annat Biologi. Genom mina fågel- och växtinventeringar har jag lärt mig läsa landskapet. Allteftersom åren gått har jag vidgat mina intressen och fördjupat mig mer i insekter särskilt natt- och dagfjärilar. Därmed ser jag och förstår sambanden i naturen än tydligare.

Varför är naturen viktig för dig?

– Den ger mig glädje, livsinnehåll, skönhetsupplevelser, utmaningar och också gemenskap med likasinnade. Vi är alla beroende av naturen för vår överlevnad. Jag tycker också att jag har en moralisk skyldighet att värna den för dess egen skull och för framtida generationer. Med egna barn och barnbarn känns det senare särskilt konkret och nära! Mina elever var också Framtiden. För de stadier (högstadiet, gymnasiet och vuxenutbildningen) som jag tjänstgjorde i som biologilärare var det alltid viktigt att eleverna kom ut i naturen. Att ordna exkursioner var centralt för mig.

Hur tänker du kring begreppet biologisk mångfald?

– Vi måste ha högt ställda mål för arbetet kring mångfalden.  Mycket kunskap finns redan som vi inte kan nonchalera men fortfarande är mycket okänt, som av okunskap kan gå förlorat. Vi alla, både som privatpersoner och i våra olika professioner, kan bidra olika mycket och på olika sätt. Det är bråttom!

Vad inspirerar dig att jobba med bevarande av biologisk mångfald?

– Det finns ett hot och jag har kunskap och erfarenhet. Jag har därmed ett ansvar.  Naturen betyder mycket för mig också personligen. Ett tyst och tomt landskap skulle fylla mig med stor sorg. Det blir bara en kuliss utan allt detta liv, som jag känner. Jag fylls av stor glädje när jag nu på våren hör alla dessa välbekanta fågelläten, ser blommorna blomma, fjärilar och vildbin åter flyga. 

Vad tror du krävs för att vi ska lyckas i arbetet med att bevara biologisk mångfald?

– Uthållighet, utbildning, kunskap, samarbete, pengar och rätt prioriteringar! Det krävs att vi tar alla vackert skrivna miljömål och internationella överenskommelser på stort allvar och uppfyller dem. Vi måste inse att vi har planeten till låns av respekt för naturen och kommande generationer.

Hur ska frågan om biologisk mångfald stanna kvar på agendan? (Klimatfrågan gör sig påmind genom torka, cykloner och översvämningar. Många arter försvinner i det tysta.)

– Information, utbildning och upplevelser för alla. Vi har olika roller och möjligheter beroende på ålder och profession. Det skall genomsyra samhället. Skolan och ideella föreningar har viktiga roller. Viktigt inte bara förmedla katastrofer, moraltänkande och problem utan också den glädje som naturen och mångfalden ger.

Hur tror Sveriges arter och natur mår om 50 år?

– Det finns många nedåtgående kurvor. Naturen är tystare och mer ensartad. Vi befinner oss i en kris på många sätt men kriser kan ju också vara det incitament som kan vända utvecklingen. Idag kan mycket väldigt snabbt spridas och få stort genomslag. Det måste också gälla positiva krafter. Mycket kunskap finns och internationella samarbeten.  Eftersom jag fortsätter att kämpa tror jag ändå på ngn positiv utveckling. När vi slutar bry oss då är vi själva ett hot!

Om du vinner naturvårdspriset, vad innebär det för dig?

 – Jag blir naturligtvis glad och stolt personligen, men ser det också som ett pris till den ideella naturvården, som därmed får ett erkännande och framförallt skulle det lyfta vägkanternas betydelse för mångfalden!