Skalbaggar i naturvården

Senast ändrad: 25 april 2018
Almblombock (Pedostrangalia revestita). Foto: Håkan Ljungberg

875 svenska skalbaggsarter – nästan var femte – bedömdes 2015 uppfylla IUCN:s kriterier för rödlistning. Det vanligaste skälet är att populationerna är fragmenterade, p.g.a. att ytan eller kvaliteten av arternas livsmiljö har minskat. Arter kan länge leva kvar i isolerade populationer som inte är livskraftiga på lång sikt – en utdöendeskuld som gör att arters situation kan se bättre ut på kartan än den i själva verket är.


Det som hotar flest skalbaggsarter är det industrialiserade skogsbruket. I dagens likåldriga barrträdsplantager är skogarnas naturliga föryngringsprocesser satta ur spel, och det råder brist på lämpliga livsmiljöer för många arter – särskilt de som är knutna till äldre eller döda träd. På andra plats kommer det högeffektiva industrialiserade jordbruket, följt av exploatering och annan påverkan på våtmarker och stränder. Slutligen skapar klimatförändringar en osäkerhet inför framtiden.

Skogslandskapets omvandling

I södra Sverige omvandlades och utarmades skogslandskapet till stor del redan för flera hundra år sedan, och många vedskalbaggar som i naturskogar är allmänna är idag helt eller nästan helt försvunna från södra Sverige – exempel är knäpparna Danosoma conspersum (NT) och D. fasciatum (LC). Regionala försvinnanden fångas inte alltid upp av rödlistan, men de visar att utdöenden är en realitet och den långsiktiga följden av ett skogsbruk med otillräckliga naturhänsyn.

I norra Sverige är kalhuggningen av naturskogar mer sentida och rester av ett ursprungligt skogslandskap finns ännu kvar, men arealen minskar och skogar med höga naturvärden avverkas fortfarande. Krävande arter som större barkplattbagge Pytho kolwensis (EN) finns endast kvar i isolerade skyddade områden.

Jordbrukslandskapets omvandling

Där det äldre, småskaliga odlingslandskapet ofta var artrikt, är dagens åkerlandskap ofta extremt artfattigt. Storskaliga monokulturer och bekämpningsmedel utarmar landskapet på både insekter och fåglar. Ogödslade naturbetesmarker ersätts av konstgödslade gräsmarker med utarmad flora. Småbiotoper som åker- eller dikesrenar, småvatten eller gårdsmiljöer har minskat på många håll, och i skogsbygder har mycket jordbruksmark ersatts med skog.

Korthalsad majbagge Meloe brevicollis. Foto: Krister Hall

En stor del av odlingslandskapets biologiska mångfald finns idag på marker som hävdas tack vare miljöersättningar. Särskilt viktiga är näringsfattiga marker som torrängar, ljunghedar eller sandfält med betesdrift samt sandiga trädesåkrar. En av de mest hotade skalbaggarna är korthalsad majbagge Meloe brevicollis (EN), som utvecklas i bon av solitära bin.

Trädbärande kulturmiljöer som parker, alléer, lövängar och ekhagar är viktiga för många arter knutna till gamla ädellövträd, vilka helt eller nästan helt har försvunnit ur skogslandskapet – ett exempel är bredbandad ekbarkbock Plagionotus detritus (EN).

Bredbandad ekbarkbock Plagionotus detritus. Foto: David Andersson

Mänsklig påverkan i strand- och vattenmiljöer

Stränder och våtmarker hävdades förr ofta med bete eller slåtter. När hävden upphör så växer stränderna igen och får en artfattigare flora och fauna, ibland påskyndat av övergödning. Våtmarker hyser därför många rödlistade skalbaggar och några exempel på dramatiska minskningar, som bladbaggen Oulema septentrionis (VU).

Vattenkraft och regleringar hotar åtskilliga skalbaggar knutna till störningspräglade stränder. Ett exempel är nedre Dalälven, där vatten och topografi har skapat en unik natur med svämskogar och älvängar, som försämrats till följd av älvens reglering. Älvängslöpare Platynus longiventris (CR) har sin enda nordiska förekomst i detta område.

I kustmiljöer som havsstrandängar och sandiga havsstränder är bebyggelse och annan exploatering viktiga hotfaktorer. Städning av badstränder hotar svartbaggen Phaleria cadaverina (VU) och andra arter som lever av organiskt material som kastats upp på stränder.

Vad innebär ett ändrat klimat?

Effekterna av klimatförändringar är svåra att förutse. Ett varmare klimat kan i sig vara ett hot för nordliga fjällarter – t.ex. snölöpare Nebria nivalis (LC), som lever vid smältvattenflöden från glaciärer. För arter med fragmenterade populationer kan en ökad variabilitet vara en stressfaktor. Att nya arter invandrar eller sprids med transporter är ett faktum, men få av dem har en negativ påverkan på andra arter. Det mest påtagliga hotet är att invasiva växter breder ut sig, konkurrerar ut värdväxter och ändrar vegetationens struktur.

Hur vi väljer att hantera klimatet får också effekter på biologisk mångfald. En omställning till en fossilfri ekonomi med bibehållna tillväxtmål kan skapa ökade tryck på både skogar (trä som byggmaterial och biobränsle) och på vattendrag (vattenkraft som grön el). En ökad risk för översvämningar kan också väcka nya krav på vattenreglering – Vänern är ett aktuellt exempel.


Kontaktinformation

Håkan Ljungberg, skalbaggar
ArtDatabanken, SLU
hakan.ljungberg@slu.se, 018-672592

Sidansvarig: cecilia.nordstrom@slu.se