Alla halvvingar har sugande mundelar, och kan livnära sig på såväl växter som andra ryggradslösa djur och t.o.m. som blodsugare på människa, fladdermöss och fåglar. De flesta arterna i gruppen är dock växtätare som ofta - och särskilt i nymfstadierna - är specialiserade på ett fåtal värdväxter. Halvvingar kan utnyttja nästan alla delar av levande växter som föda - inklusive stjälkar, frön, frukter, rötter och gallbildningar.
Ordningen halvvingar (Hemiptera) är i Sverige representerade av tre underordningar:
skinnbaggar (Heteroptera, ca 625 arter)
stritar (Auchenorrhyncha, ca 430 arter)
växtlöss (Sternorrhyncha, ca 770 arter).
I den sistnämnda gruppen ingår bladlöss, bladloppor, sköldlöss och mjöllöss. Med flera välkända växtskadegörare.
Halvvingar är primärt landlevande, men det finns också en stor grupp skinnbaggar som lever i vatten eller springande på vattenytan. I gruppen skinnbaggar finns både växtätare och djurätare, vissa arter lever på en blandad växt- och djurdiet, exempelvis arter inom familjen ängsskinnbaggar Miridae.
De två andra grupperna - stritar och växtlöss - är å andra sidan alla växtätare. Stritar livnär sig främst på stråväxter och lövträd, mer sällan på örter och barrträd. Växtlöss har som grupp en bredare repertoar av värdväxter, de enskilda arterna är dock ofta specialiserade på ett fåtal värdväxter.
Kunskapen om Sveriges halvvingar har länge varit bristfällig då endast ett fåtal personer har intresserat sig för dessa grupper, utom möjligtvis med undantag av skinnbaggarna. Trots detta är kunskapen om antalet arter relativt god. Läget har också förbättrats betydligt på senare år, mycket tack vare möjligheten att rapportera fynd i Artportalen och att diskutera artbestämning på sociala medier.
