Det finns nära 2 700 arter fjärilar i Sverige och ytterligare ett hundratal har någon gång påträffats. Fjärilar är ofta föremål för lyriska skildringar i poesi och litteratur. Den gracila flykten över en blomsteräng, de färggrant mönstrade vingarna och kopplingen till vårens ankomst och varma sommardagar gör att fjärilar tillhör de insekter som många uppskattar. Ett av de första vårtecknen är när nässelfjärilar och citronfjärilar börjar dyka upp i mars/april.
De mest välkända arterna är dagfjärilarna och kanske dem de flesta tänker på som fjärilar, men egentligen utgör de bara en bråkdel av alla arter. Av världens ca 150 000 beskrivna fjärilsarter är bara 12 % dagfjärilar. Majoriteten av alla fjärilar tillhör den brokiga gruppen nattfjärilar. Hit hör t.ex. mätare, nattflyn, spinnare, svärmare, mott, vecklare och malar, varav några faktiskt flyger på dagen. Även om många nattfjärilar mest kan förefalla grå eller brunaktiga är de tvärtom ofta mycket vackert mönstrade när man tittar närmare på dem.
Gemensamt för alla fjärilar är att de har två par vingar som är mer eller mindre täckta av små vingfjäll. Alla fjärilar genomgår också en fullständig förvandling med fyra helt olika livsstadier från ägg, via larv och puppa till vuxen fjäril. De flesta har också mundelar i form av en sugsnabel. I övrigt finns en otroligt stor variation av arter med olika anpassningar. Från de millimetersmå dvärgmalarna till arter med vingspann på upp till 30 cm. En av de allra minsta, syradvärgmalen Enteucha acetosae, med en vingbredd på 3-4 mm har tidigare funnits i Sverige men bedöms numera som nationellt utdöd. Den fjäril som brukar räknas till den största sett till vingytan är den tropiska herkulesspinnare Coscinocera hercules vars vingar nästan täcker ett A4-papper.
Mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne. Foto: Nils Ryrholm
De första dagfjärilarna som syns på våren övervintrar som vuxna, men de hör till undantagen. De flesta arterna tillbringar endast en liten del av livet som fullvuxna fjärilar då huvudfokus är att hitta en partner och fortplanta sig. En del arter intar inte ens föda som vuxna. Fjärilslarverna är ofta beroende av särskilda värdväxter och en del är helt knutna till enskilda arter eller släkten av växter medan andra är mer generalister. Larverna och de fullvuxna fjärilarna har behov av olika resurser, t ex i form av värdväxter för larverna och nektarkällor för de vuxna fjärilarna, vilket ofta kräver en varierad livsmiljö. Mikroklimatet, t ex fukt och temperatur, är också viktigt för larvernas utveckling och puppornas överlevnad. Fjärilar är känsliga för lokala klimatförhållanden och svarar ofta snabbt på förändringar i miljön och kan därför vara goda indikatorer på miljöns kvalitet.
