Utforska landlevande snäckor även på vintern

I Sverige finns drygt 130 arter av landlevande mollusker (blötdjur). Dessa delas ofta in i två grupper – snäckor och sniglar ­– där sniglarna är de som saknar skal. Systematiskt tillhör båda grupperna snäckor. Flera gånger under evolutionen har olika snäckarter tillbakabildat sina skal och blivit sniglar. Ofta har sniglarna en liten skalrest kvar under ett hudveck. Sniglarna har sedan i juni 2019 en egen digital nyckel. Den nya nyckeln behandlar snäckor med skal, vilka är cirka 110 arter.

Av landsnäckor (inklusive sniglarna) tillhör alla arter utom en lungsnäckor. Undantaget är den lilla och sällsynta nålsnäckan (Platyla polita) som är en gälsnäcka. Denna och dess vattenlevande släktingar har ett lock som de kan stänga mynningen med, vilket lungsnäckorna saknar.

Redan när snäckan kläcks från sitt ägg har den ett litet, nästan klotformigt, skal som sedan byggs på till förunderliga former efterhand som djuret växer. Vissa arter växer genom hela livet medan andra avstannar i tillväxt efter ett tag. Många arter lever bara en säsong men det finns också de som kan bli över 30 år, som vinbergssnäckan (Helix pomatia), vilken även är Sveriges största snäcka med sina 50 mm. De flesta snäckorna är dock mycket små; hälften av de svenska arterna blir inte större än 5 mm och många är så små som 2 mm.

Snäckor kan hittas i de flesta typer av miljöer, men eftersom skalet byggs upp av kalciumkarbonat är de beroende av kalk. Därför har ofta kalkrika lokaler den mest omfattande faunan. Men även i fattigare miljöer, till exempel granskog på morängrund, finns det snäckor. De har utvecklat speciella tekniker som att utvinna kalk ur växter och förna.

Många snäckor är dock knutna till specifika miljöer. Den kanske rikaste biotopen är steniga och fuktiga raviner med ädellövskog, som kan hysa över 30 arter. I en inte alltför välstädad trädgård går det ofta att hitta 10 till 20 arter. Det rör sig då främst om allmänna arter som trivs i en näringsrik miljö och inte är känsliga för störning. Snäckorna utgör sällan något problem i trädgården.

Parksnäckan (Cepaea nemoralis), som kan vara vanlig i trädgårdar och parker i södra Sverige, förekommer i många olika färgformer. Foto: Jonas Roth

För specialiserade arter kan en utdikning eller en kalhuggning vara förödande för en population. På grund av att de inte är så rörliga har de även svårt att kolonisera nya områden. Snäckor kan därför vara en bra indikator på kontinuitet i ett område.

Även sent på året går det att hitta levande snäckor. De flesta arterna är aktiva så länge det är plusgrader och en bit ned i förnan, där många lever, är mikroklimatet behagligt för dem. Bra ställen att leta på kan vara bland löv under buskar, kring stenmurar eller husväggar. För att hitta de minsta arterna brukar sållning av löv eller mossa vara en bra metod.

Vid artbestämning av snäckor räcker det nästan alltid att använda skalet. Endast undantagsvis behöver mjukdelar studeras. Vill man inte samla kan man fotografera, gärna ur flera vinklar. Karaktärer man vill få fram är antalet vindlingar, hur undersidan ser ut och form på mynningen. Någon storleksreferens kan också vara bra. Ibland behöver man även använda lupp då det kan handla om att jämföra små detaljer i mynningen eller mikrostruktur på skalet. Kan man bara fota en bild så bör den vara framifrån så att mynning och vindlingar är synliga.

Tomma skal från döda snäckor brukar också gå bra att bestämma. Hur länge tomma skal bevaras beror på hur kraftiga de är och hur sur jorden är. I sur jord försvinner skalen ganska snabbt, medan de i kalkrika marker kan bevaras i flera år och till och med bilda subfossil. Skal som legat i jorden ett tag bleknar dock, vilket man bör ha i åtanke när man artbestämmer.

Exempel på några begrepp som kan vara bra att känna till vid artbestämning. Bilden är hämtad från den digitala nyckeln.

I samband med att nyckeln släpps har även de svenska namnen kompletterats och reviderats så att alla arter nu har svenska namn. Några arter har även fått nya namn.

Den digitala bestämningsnyckeln har tagits fram av Jonas Roth i samarbete med Ulf Bjelke, SLU Artdatabanken. Ted von Proschwitz Göteborgs Naturhistoriska Museum (GNM) har författat artbeskrivningarna. Samtliga fotografier och teckningar är framtagna av Jonas Roth. Materialet till fotografierna kommer från Jonas och GNM:s samlingar.

Den nya digitala nyckeln är anpassad för både mobiler och datorskärmar.

Text:Ulf Bjelke och Jonas Roth
Foto: Jonas Roth

Nyckel snäckor

Nyckel lungsnäckor

Till Dagens natur