Foto: Sanna Nordström

Rödlista 2015 – sammanfattning

Resultatet av Rödlista 2015 visar inte någon märkbar förbättring för den biologiska mångfalden i Sverige på övergripande nivå, utan det förefaller snarare som att den negativa påverkan mot Sveriges arter har varit konstant de senaste 15 åren. Den hastighet med vilken vi förlorar artmångfald har varken ökat eller minskat. I rödlistan 2015 har 4 273 av 21 600 bedömda arter klassats som rödlistade (NT, VU, EN, CR, RE eller DD) varav 2 029 arter som hotade (VU, EN eller CR). Antalet rödlistade och antalet hotade arter har ökat sedan 2010  med 3,6 % respektive 4,4 %  främst beroende på att fler arter bedömts. Antalet rödlistade arter motsvarar 19,8 % av det totala antalet bedömda arter och ligger på samma nivå som i tidigare rödlistor (2000, 2005 och 2010). Det som hotar flest rödlistade arter är avverkning och igenväxning av deras livsmiljöer. Några ljuspunkter går ändå att se  situationen för groddjur och stora däggdjur har förbättrats sedan 2000 till stor del tack vare lyckade naturvårdsåtgärder och/eller ny lagstiftning.

  • Vi har valt att lyfta fram fem viktiga slutsatser: Skogen och jordbrukslandskapet är de artrikaste landskapstyperna med ca 1 800 respektive 1 400 arter som har en stark anknytning dit, och ytterligare flera hundra arter som förekommer där mer sporadiskt. De faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning, som båda utgör ett hot mot vardera ca 30 % av de rödlistade arterna. Avverkning av gammal skog eller tidigare extensivt brukade skogar leder till att många arter minskar och är en av det viktigaste orsakerna till att skogslevande arter blir rödlistade. För att vända trenderna med fortsatt minskande populationer behöver oskyddade skogsmiljöer med rödlistade arter bevaras långsiktigt. Igenväxning förekommer i flera typer av miljöer; i slåtter-, ängs- och betesmarker såväl som skogs- och myrmark. Orsakerna till igenväxning är flera, främst upphörd hävd (i form av bete och slåtter) och brist på återkommande störningar (t.ex. brand och översvämning), men även trädplantering, gödsling, kvävenedfall, dikning och ett varmare/torrare klimat. 
  • Havsmiljön är utsatt för stora habitatförändringar och är den landskapstyp där kunskapsbristen är störst. Av rödlistade arter i havet finns 53 % i kategorin kunskapsbrist (DD). Majoriteten av de arter som kunnat bedömas som hotade, är rödlistade på grund av att deras utbredningsområden minskat, antingen beroende på att habitaten förstörts eller att kvalitén på habitatet minskat. Bottentrålning påverkar stora arealer och är det identifierade enskilda hot som påverkar flest av de hotade arterna. Övergödning och gifter påverkar en stor del av vår havsmiljö och många arter som tidigare var vanliga nära kusten återfinns nu endast på utsjöbankarna. 
  • För många rödlistade arter är s.k. mosaikartade landskap betydelsefulla – dvs. miljöer som innehåller mer än två olika landskapselement, t.ex. brynmiljöer som innehåller både skog och öppen mark. För att förvalta landskapet på ett hållbart sätt och gynna dessa arter krävs att olika näringar samverkar (framför allt jord- och skogsbruket).
  • När arters utbredningsområde minskar och de försvinner från sina tidigare lokaler handlar det om lokala och regionala utdöenden. Det betyder att det inte enbart är arter som är kategoriserade som RE som dött ut. Lokala och regionala utdöenden sker för alla arter vars förekomstarea och utbredningsområde minskar.
  • ArtDatabankens bedömningar av tillståndet för Sveriges arter baseras både på expertkunskap och på data från olika källor – framför allt från Artportalen. Allmänhetens engagemang och rapporterna i Artportalen är en ovärderlig källa till kunskap om arters utbredning och status.  

Relaterade sidor, länkar och kontaktinformation

Kontaktperson

Karin Ahrné

karin.ahrne@slu.se

+46 18-672683

Ulf Bjelke

ulf.bjelke@slu.se

+46 18-672614