Foto: Sebastian Sundberg

Vit kattost

Malva pusilla

Sårbar (VU)

Utbredningskarta vit kattost
Utbredningskarta vit kattost

Utbredning och ekologi

Vit kattost förekommer från Skåne till Värmland och Uppland samt på Öland och Gotland men har försvunnit från det inre av Småland. Den har sina starkaste fästen på Öland och Gotland, i Uppland och sydvästra Skåne. Numera är den generellt sällsynt. Under 1800-talet betraktades den som allmän på sina ställen, och den var ett vanligt inslag i städernas gatu- och gårdsmiljöer. Förr fanns den också i Dalarna och Norrland, åtminstone tillfälligt eller sällsynt. Vit kattost är en ettårig, relativt småvuxen malva. Den är närings- och störningsgynnad och växer främst i gårdsmiljöer, kring gödselstackar, ladugårdsplaner, djurhägnader och som ”ogräs” i trädgårdsland och andra odlingar, ibland även i vägkanter. Under senare år har den påträffats på fågelgödslade öar i Bohuslän.

Hot och rödlistning

Arten hotas av upphörande djurhållning (inte minst frigående höns), skärpta regler för gödselhantering samt asfaltering av öppna gårds- och stadsmiljöer. Även kemisk och mekanisk ogräsbekämpning missgynnar arten. Vit kattost har minskat kraftigt i antal (20–25 % minskningstakt per tioårsperiod) sedan början/mitten av 1900-talet, likt flera andra arter som är knutna till gårdsmiljöer med gammaldags djurhållning. Arten rödlistas eftersom populationen minskar i hela sitt svenska utbredningsområde, samt att den numera finns på relativt få lokaler (200–300) med en liten beräknad förekomstarea och en kraftigt fragmenterad utbredning.

Åtgärder

Igenväxning med brännässlor och andra konkurrensstarka arter bör motverkas, samtidigt som marken bör utsättas för mekanisk störning för att gynna frögroningen. Vit kattost gynnas av frigående höns och förekomst av andra, fyrbenta djur. Arten är lämplig att odla i kulturhistoriska miljöer, t.ex. hembygdsgårdar och 4H-gårdar.

Kommentar

Vit kattost är en nyttoväxt som troligen kom in i landet med odlingskulturen. Den odlades ännu i medeltidens örtagårdar. Vit kattost representerar en hel kader av gamla gårdsväxter som har gått starkt tillbaka, t.ex. lungrot, bymålla (numera nationellt utdöd), kransborre, kattmynta, hjärtstilla, bolmört och ulltistel. Flera av dessa är gamla nytto- och medicinalväxter som därmed är lika mycket kulturhistoriska arv som naturarv.

Relaterade sidor och kontaktinformation

Kontaktperson

Sebastian Sundberg

sebastian.sundberg@slu.se

018-672223