Saffransticka

Hapalopilus croceus

Akut hotad (CR) 

null
Foto: Michael Krikorev

Utbredning och ekologi

Utbredningskarta saffransticka
Utbredningskarta saffransticka

Saffransticka är ovanlig i Sverige och bara känd från cirka 50 lokaler från Skåne norrut till Västmanland och Uppland. Artens huvudutbredning i Europa är Sverige och Lettland, som vardera hyser en tredjedel av Europas kända lokaler. Den finns där det växer grova ekar, dvs. framför allt i kulturlandskapet, hagmarker, lövängar, parker och vid herrgårdar. Normalt finns den bara på någon enstaka eller ett par gamla grova ekar på varje lokal, gärna på hålekar eller grova eklågor. Saffransticka är väl känd, eftersökt och lätt att känna igen, vackert saffransfärgad till orange eller röd. Den är en nedbrytarsvamp och svag parasitsvamp på stammar, stambaser och stamhåligheter av levande, sällan döda, gamla grova ekar. 

Hot och rödlistning

Saffransticka hotas främst av att olikåldriga bestånd av ek eller ekblandskog avverkas. Vid skötsel av parker, hagmarker och naturreservat avlägsnas ofta skadade eller döda träd eller delar av träd, vilket också missgynnar arten. I Sverige bedöms saffransticka ha minskat med mer än 80 % sedan 1900-talets början. Artens nedgång bedöms fortsätta i hela Europa, inklusive Sverige, på grund av att de få riktigt grova, gamla ekarna har svårt att ersättas eftersom det saknas medelåldriga ekar. Saffransticka rödlistas i kategorin Akut hotad (CR).

Åtgärder

I första hand bör gamla och grova ekar och ekområden med saffransticka skyddas. Dessa ekar bör skötas så att de får så bra förutsättningar som möjligt att bli riktigt gamla, bl.a. genom att se till att de inte skuggas av andra träd. I områden där saffransticka finns bör man dessutom sköta medelåldriga och äldre ekar så att de blir riktigt grova och gamla. Då kan saffransticka på sikt potentiellt spridas och etableras i dem.

Kommentar

Saffransticka är en av Sveriges fem fridlysta svampar. Dess fruktkroppar nybildas varje år och är ettåriga, men mycelet i veden är mycket långlivat och kan potentiellt finnas i en ek tills veden är helt nedbruten, något som kan ta flera hundra år. I Naturvårdsverkets regi bedrivs sedan 2004 ett nationellt åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd (jätteträd, mycket gamla träd och hålträd), som bl.a. syftar till att dessa träd och deras närmiljöer förvaltas på ett sätt som gör att trädens vitalitet och värden för biologisk mångfald och kulturarv bevaras. Detta gynnar saffranstickan och annan biologisk mångfald som är knuten till grova gamla träd.

Relaterade sidor och kontaktinformation

Kontaktperson

Michael Krikorev

michael.krikorev@slu.se

018-672734