Foto: Matz Berggren

Nordhavsräka

Pandalus borealis

Nära hotad (NT)

Utbredning och ekologi

I vårt närområde finns nordhavsräkan från Norska rännan och söderut via Skagerrak, Koster- och Gullmarsfjorden ner till norra Kattegatt. Nordhavsräkan i Skagerrak och Norska rännan är med största sannolikhet ett enda bestånd och behandlas därför som en enhet av Internationella havsforskningsrådet (ICES) för fiskeråd till EU och är de data som räknats på vid den svenska rödlistningen. Nordhavsräkan lever på mjuka ler- och gyttjebottnar, i våra vatten vanligen på djup mellan 30 och 500 meter. De vuxna räkorna lever mestadels vid botten, men gör vertikala dygnsvandringar styrda av ljuset. De uppsöker grundare vatten under vinter och tidig vår inför äggkläckning. Den parar sig under hösten och honan bär äggen under vintern, varefter de pelagiska larverna kläcks på våren. Nordhavsräkan blir troligen inte mer än sex år, fungerar först som hane och övergår till att bli hona, vanligen när de är mellan två och fyra år. Tidpunkt för könsbyte, lek, hur snabbt larverna utvecklas och rekryteringens utfall är beroende av omgivande vattnets temperaturer. Nordhavsräkan är en kallvattenart med preferenstemperatur mellan 1 och 6°C, men påträffas i ett betydligt större temperaturintervall. Födan består av mindre kräftdjur och maskar. Nordhavsräkan är själv viktigt bytesdjur för många fiskarter som torsk, sej, vitling, kolja med flera.

Hot och rödlistning

Ett varmare klimat kommer med största sannolikhet att begränsa utbredningen av nordhavsräkan då larverna utvecklas sämre i ytvattenstemperaturer på 10°C och högre. I dagsläget är det största identifierade hotet att fisket ökar mer än beståndet tål. Då denna art - som många andra kräftdjur - har stora fluktuationer i beståndet, är det viktigt att vara uppmärksam på när beståndet minskar kraftigt, och under en sådan period begränsa fisket så att uttaget inte blir så stort att beståndet inte kan återhämta sig. Nordhavsräkans biomassor har minskat kraftigt och som mest mellan åren 2006 och 2011. Den rödlistas på grund av den populationsminskning som skett under den senaste tioårsperioden, 2005-2014. Minskningen beräknas (ICES data) ha uppgått till ca 35 % (10–60 %) under perioden vilket motsvarar kategorin Sårbar. Det finns samtidigt en osäkerhet i om den observerade minskningen är en del av en naturlig fluktuation, varför Nordhavsräkan klassificeras som Nära hotad (NT).

Åtgärder

För att den senaste tioårsperiodens minskning av nordhavsräkor inte ska fortsätta, krävs en fiskeförvaltning som tillgodoser att fisket bedrivs på ett sätt som är hållbart för beståndet, med minimal påverkan på icke eftersökta storleksklasser och där hänsyn tas till svängningar i beståndet.

Kommentarer

Fisket efter nordhavsräkan sker med trål och har expanderat kraftigt sedan 1960-talet. Fisket på beståndet som finns i Kattegatt/Skagerrak och angränsande delar av norska rännan är kvoterat sedan 1992 och delas av Norge, Danmark och Sverige. De totala landningarna ökade under 1970- och 1980-talen och var som högst 2004. Övervakning av nordhavsräkans bestånd har skett årligen sedan 1984 och med dagens metodik sedan 2006 av norska havsforskningsinstituttet. Hur många räkor som kläcks och överlever kan kopplas till temperatur och förekomst av predatorer, bland annat torsk, medan det vuxna beståndet av nordhavsräka beskattas av flera fiskarter samt människa.

Relaterade sidor och kontaktinformation

Kontaktperson

Kerstin Mo

kerstin.mo@slu.se

018-672652